PAUS – Personrörlighet för Akademin med fokus på Utbildningssamverkan och Studentmedverkan

Här samlar vi inspiration och resultat från det lärosätesövergripande projektet PAUS

Hur påverkas kundrelationer i en finansiell kontext när de övergår till digitala kanaler

Författare: Ingalill Söderberg, Tekn Dr, Avdelningen för bank och finans, Institutionen för Fastigheter och byggande, Skolan för Arkitektur och samhällsbyggnad, KTH

Mina högt ställda förväntningar på att få komma nära den verksamhet som jag i min vardag studera – leverantörer av finansiella tjänster – har definitivt infriats inom ramen för projektet. Jag har genom att arbeta med företaget på ett regionkontor fått tillgång till data som vi gemensamt analyserat; fått möte medarbetare som verkar inom det fält jag studerar, fått delta i samtal om styrning av förändring av processer för tjänsteproduktion; och kunnat studera såväl interna som kundrelaterade effekter av digitaliseringen av en tidigare manuellt distribuerad tjänst.

Vi kommer också gemensamt – företagets ansvariga och jag – att skriva en ansökan om fortsatt forskningsfinansiering för att fördjupa studiet av digitaliseringen av den kvalificerade tjänsten. Genom de möjligheter PAUS-programmet givit har möjligheterna ökat till fortsatt forskning och till utveckling av tillämpade lösningar på företagets/branschens problem vid digitalisering av kundrelationen.

En utmaning för mig har varit att planera tiden tillsammans med företaget. Själva planeringen tar också tid och eftersom flera parter inom företaget varit inblandade har det varit svårt att få till möten på tider då jag varit hos dem. Det har inneburit att jag fått vara lite mer tidsflexibel än vad jag ursprungligen tänkt. En stor koncern inom en icke forskningsbaserad bransch ska vara flexibel är inte ”van” att ta emot tillfälliga forskare och har inte någon inneboende flexibilitet.

Ett tips för framtida deltagare är att tänka igenom tidsåtgång och ambitionsnivå inte bara en utan två gånger innan ansökan om medel. Planeringen med företaget kan ta tid och eftersom förväntningarna är stora på en tillfällig ”inhouse-forskare” är det viktigt att själva arbetet kan komma igång direkt.

PAUS projektets halvtidskonferens

Johanna Tollbäck, nationell projektledare för PAUS,
Södertörns högskola

Den 29 augusti hade projektet en konferens, lärande möte, för erfarenhetsutbyte och kunskapsspridning kring personrörlighet. Konferensen syftade till att dokumentera erfarenheter samt att sprida resultat från de 30-tal som hittills har deltagit i ett utbyte. Det blev en väldigt intressant dag med stort engagemang från alla deltagare!

På förmiddagen fick vi lyssna till Annika Öhrner, docent i konstvetenskap vid Södertörns högskola som tillsammans med Martin Olin forskningschef på National museum och student Hanna Gordon berättade om sin vistelse hos National museum. Hanna deltog som student i den kurs som utvecklades under utbytet.

Per Fransson, adjunkt och grundutbildningsansvarig på KTH berättade om sina erfarenheter från utbytet hos Knivsta kommun, Alsike fastighets AB i projektet Self build city.

Mikaela Almerud, Högskolepolitisk expert och ansvarig för högskolefrågor/kompetensförsörjning på Svenskt näringsliv berättade om näringslivets utmaningar med kompetensförsörjning och hur ökad samverkan mellan näringsliv och akademin är en viktigt åtgärd för att möta dessa utmaningar.

Martin Olin, Annika Öhrner och Hanna Gordon

Under dokument i menyraden kan ni ta del av presentationer och ritade bilder. 

På eftermiddagen jobbade vi i workshops kring olika teman; ”Värde av personrörlighet”, ”Studentmedverkan och utbildningskvalitet”, ”Effekter av personrörlighet” och ”Personrörlighet som del av ordinarie verksamheter”. Det var ett stort engagemang från alla deltagare och mycket intressanta diskussioner. Allt dokumenterades av Anna Hedman Jernberg, AHA byrån i bilder som nu kan användas som inspiration och informationsspridning (se under Dokument).

Anders Green, SH och Per Franson, KTH

Nu är det allas uppgift att fortsätta kommunicera de positiva effekter som rörlighet mellan sektorer leder till och se till att skapa forum för att sprida den här kunskapen. PAUS projektet rullar på med en omgång utbyten till!

En dag hos Örebro Hockey med PAUS-projektet

Författare: Peter Edholm, Idrottsfysiolog Örebro universitet

Undertecknad arbetar som lärare och forskare i idrottsfysiologi vid Örebro universitet och har under vårterminen tillbringat en dag i veckan hos Örebro Hockey via PAUS-projektet. Ett av huvudmålen med detta projekt var att finna samarbetsformer för verksamhetsförlagd utbildning och kandidatuppsatser kopplat till våra studenter på tränarprogrammet. Dessa uppgifter arbetade vi intensivt och framgångsrikt med under första delen av projektettiden. Nu under den senare fasen har vi istället fokuserat på utvecklingsarbete inom områden som vi identifierat viktiga för Örebro Hockey

Ishockey är som känt en av de största vinteridrotterna. Det är därför förvånande att mycket rörande belastning under match och träning på is är okänt. En sökning på databasen PUBMED, där all medicinsk forskning samlas, visar att det jämfört med idrotter som rugby, fotboll och simning finns relativt få artiklar om ishockey. Även på en nationell nivå märks dessa skillnader då exempelvis svenska fotbollsförbundet har antal anställda fysiologer, psykologer och spelanalytiker. Motsvarande siffra för svenska hockeyförbundet är noll…

Frågor som jag och Örebro hockey intresserat oss för är exempelvis exakt vilka muskler som är involverade i olika moment på isen och hur stor kraftutveckling som sker i dessa. För att kunna mäta detta har vi använt oss av Elektromyografi (EMG). EMG mäter musklernas respons på stimulering från nervsystemet och de elektriska spänningsförändringarna som muskelcellerna genererar när de arbetar. Det system som vi använder tillåter oss att mäta ett flertal muskel samtidigt och i realtid. Vi har även undersökt hur stor den aerob och anaerob belastningen är hos spelarna under matchliknande spel. Detta skedde genom så kallad indirekt kaloriometri. Denna utrustning mäter bland annat hur mycket syre spelarna tar upp under arbete. Då förmågan att ta upp, transportera och omsätta syre i den arbetande muskulaturen är den enskilt viktigaste faktorns uthållighet så ger denna typ av mätning ett mycket bra mått på aerob belastning.

Vi håller i skrivande stund på att analysera och tolka våra pilottester, men redan nu kan vi se att den aeroba (uthålliga) belastningen var större än förväntat. Ett nästa steg är att undersöka samma parametrar under träning för att se om träningsövningarna genererar samma belastning som matchspel. En annan intressant fråga är hur vi kan optimera spelarnas återhämtningsförmåga efter match? Detta är en mycket viktig parameter då spelarna under säsong spelar match 2-3 gånger i veckan. Sammanfattningsvis är samtliga involverade i projektet överens om att vi hunnit med mycket på kort tid, men att mycket arbete kvarstår, då varje framsteg genererat minst en eller ett par nya obesvarade frågor!

PAUS på IKEA

Författare: Sara Hjelm, lektor Högskolan i Borås

Hej mitt namn är Sara Hjelm Lidholm och jag arbetar som lektor på Högskolan i Borås inom företagsekonomi, management. Utöver detta har jag en bakgrund inom kulturområdet som antikvarie och projektledare på olika museer i Sverige. Jag är nyfiken på de förändringar som handelsutveckling för med sig för individen, det enskilda företaget och det omgivande samhället.

För att få en ökad förståelse för och kunskap om de möjligheter och utmaningar som digitaliseringen av tjänster inom försäljning medför fick jag möjlighet att göra en vistelse via PAUS på IKEA.

Jag rörde mig mellan flera olika varuhus i Sverige och fick träffa personal på kundtjänst i Älmhult, på varuhusen i Kungens kurva, Kållered samt Jönköping. Det var spännande att studera hur personalen interagerade med kunderna och de digitala verktygen för att göra köpupplevelsen bättre för båda. Personalen närmade sig de digitala verktygen på olika sätt och tolkade även användningen av dem utifrån sin kontext.

Min kontaktperson på IKEA var mycket viktig för mig inte minst då han gav mig namn på personer och platser som var viktiga att besöka för att förstå och studera hur försäljningen utvecklades och förändrades med hjälp av den digitala tekniken. Genom att min kontaktperson kände till vilka personer på varuhusen som gav näring till idéerna kring de digitala verktygen fick jag alltid träffa personer som var engagerade och ville berätta om utvecklingen utifrån deras perspektiv. Jag upplever att mötena med personalen på IKEA var givande inte bara för mig utan även för dem då de fick en möjlighet att formulera och reflektera kring sitt arbete med de digitala verktygen.

Som lektor har tiden på IKEA varit stimulerande och jag upplever att den givit mig flera nya uppslag på relevanta problem som jag vill lyfta med mina studenter och i rollen som forskare vill jag studera detta ytterligare. Som företrädare för en viktig samhällsinstitution, högskolan, anser jag också att de möten och den kunskap som PAUS har givit upphov till är viktiga eftersom vi behöver interagera med varandra för att kunna främja nya lärdomar och ny kunskap och därmed kunna ge våra studenter en bra utbildning.

Om svensk offentlig diplomati, forskarperspektivet och eventuella framtida partnerskap

Författare: Andreas Åkerlund (SH) och Jerker Sundstrand (SI)

Svenska institutet har funnits sedan 1945 och är sedan 1998 en statlig myndighet. Institutets uppdrag är att främja Sverige i världen genom information till utlandet och genom att främja utbyte och andra kontakter mellan Sverige och andra länder. Detta kallas för offentlig diplomati; en sorts diplomati som riktar sig direkt till befolkningen i andra länder i syfte att främja kunskapen om, och sympatierna för det egna landet.

Offentlig diplomati är en intressant och svårhanterad verksamhet på flera sätt. Det handlar ju om att aktivera den egna befolkningen och landets språk och samhälleliga institutioner, utbildning, forskning, konst och kultur i främjande syfte. Det är en verksamhet som är statligt finaniserad, men som samtidigt inte får styras för hårt av den politiska makten för att inte tappa sin trovärdighet, vare sig gentemot utländska intressenter eller den svenska befolkningen. Det är landet i sin helhet som ska representeras, språk, utbildning, kultur et cetera, och inte den aktuella regeringen. En fråga som aktualiseras i detta sammanhang är därför hur denna typ av verksamhet styrs.

En långsiktig relationsskapande verksamhet är dessutom svår att följa upp och utvärdera. När har en stipendiat från Ukraina egentligen varit värdefull för Sverige? När personen återvänder till Ukraina efter avslutade studier, eller först efter 15 års yrkesverksamhet som inneburit regelbundna kontakter med det forna studielandet?

Därtill kommer den aktuella situationen, där “Sverigebilden” har gått från att vara en del av en kommunikationsstrategi för utlandsmyndigheterna, till att vara ett omstritt begrepp i den samtida politiska debatten. Här aktualiseras konfliktlinjer som finns inneboende i idén om att kunna främja ett land medels kunskap om landets samhälle och kultur i ordens vidaste betydelse. Vad som är landets kultur och vilken bild av samhället som är sann, är saker som i sig är en del av den allmänna politiska och kulturella debatten inom landet. Hur ska Sverige egentligen kommuniceras utomlands i en situation av omfattande inhemsk oenighet?

Dessa och liknande frågor är aktuella för såväl forskare på fältet som Svenska institutets medarbetare. Det fanns alltså en stor samsyn mellan utbytets båda parter kring vad utbytet skulle kretsa kring. Frågan var hur dessa stora frågor skulle omsättas i praktiken.

När planerna för utbytestiden konkretiserades var de omfattande, kanske för omfattande. Idén var att tillsammans organisera en internationell konferens, att ta fram en forskningsrapport om myndighetens styrning och att få in uppsatsskrivande studenter i utbytet. Studentmedverkan byggde på idén att kunna använda sig av institutets omfattande arkiv, som tyvärr visade sig vara otillgängligt under perioden på grund av ombyggnation.

De andra delarna gick dock att genomföra som planerat. Den 2-3 maj gick konferensen “Public Diplomacy in Conflict” av stapeln, med panelsamtal på Näringslivets hus den första dagen, och forskningspresentationer på Södertörns högskola den andra. Här tematiserades historiska och aktuella konfliktlinjer inom offentlig diplomati med exempel från Norden och Östeuropa. De 58 deltagarna som deltog dag ett kom från utländska ambassader och kulturinstitut, utrikesdepartementet, Svenska institutet och andra svenska myndigheter och från svenska och utländska lärosäten. Dag två deltog ett tjugotal personer. Att låta forskare, praktiker och opinionsbildare mötas på detta sätt var givande för samtliga.

Parallellt med konferensförberedelserna arbetade Åkerlund med en analys av regeringens styrning av myndigheten Svenska institutet under perioden 1998-2018. Den kommande rapporten kommer inte minst att ge institutet ett välbehövligt långtidsperspektiv på hur verksamheten har förändrats i takt med regeringsskiften och andra omläggningar av svensk utrikespolitik.

Det är egentligen först efter avslutat utbyte som potentialen i de kontakter som skapats mellan akademi och myndighet blir synlig. Samarbetet kring konferensen och de många samtal Åkerlund förde med institutsanställda inom ramen för rapportskrivandet har lett till att andra samarbetsområden blivit aktuella. Ett sådant är frågan om uppföljning och utvärdering av de delar av institutets arbete som har en väldigt lång tidshorisont. Det fulla värdet av Svenska institutets verksamhet kan inte utvärderas på årsbasis utan kräver en typ av långtidsuppföljningar som skulle kunna utgöras av ett samarbete mellan högskola och myndighet.

Mötesplatser i mellanrummen – att formalisera samverkan

Inom universitetsvärlden utbildar vi framtidens idrottslärare, tränare och sportmanagers för att de ska kunna få arbete inom skolan, idrottsrörelsen och privata företag. Våra studenter kommer ut till olika professioner med delvis liknande syften och verksamhet. De kommer även att till stor del arbeta med liknande utmaningar och med samma människor. Det kommer att finnas tillfällen då de skulle vinna på att lösa problem tillsammans med varandra och även tillsammans med oss i akademin.

Forskning har visat att de personer som i sitt yrke engagerar sig i gränsöverskridande aktiviteter för att bygga upp relationer och nätverk med syfte att hantera komplexa och ömsesidiga problem kan benämnas boundary spanners. Det kan vara en utmaning mitt i sin egen yrkesvardag att gå ifrån att prata om andra professioner till att prata med dem. Mellan akademi och idrottsrörelse saknas idag vardagliga mötesplatser; var finns mellanrummen (boundary spaces) där komplexa och ömsesidiga utmaningar kan lösas? Hur kan dessa mellanrum skapas och hur kan organisationerna möjliggöra att de skapas?

Detta utbyte mellan Örebro universitet och Örebro läns Idrottsförbund (ÖLIF) har utgått från mig som gränsöverskridare, men har varit ett sätt att identifiera och formalisera dessa mellanrum. För att dessa mellanrum ska bli hållbara över tid och få plats i allas stressiga vardag så kan ett bra sätt vara att de utgår ifrån redan existerande och återkommande aktiviteter. De kan innehålla styrda delar men behöver också ha tid för spontana möten där människor får träffas, utbyta tankar, diskutera och bygga förtroendefulla relationer.

Ett exempel på mellanrum som formaliserats genom detta utbyte är en årlig posterpresentation där studenter som skrivit sina examensarbeten presenterar dessa för lärare från enheten (akademin) samt inbjuden personal från ÖLIF. Detta är ett hållbart mellanrum där våra studenter kan möta och få möjlighet att diskutera sina intresseområden med potentiella arbetsgivare, men där det även finns mingelutrymme för samtal och utbyten av idéer mellan forskare/lärare och personer från idrottsrörelsen.

Utbytet

Syftet med utbytet var att förstärka samverkan mellan idrotten i Örebro län (Örebro läns Idrottsförbund) och Örebro universitet. Mer specifikt innebar detta arbete med att:
– Formalisera samverkan både gällande forskning och utbildning.
– Identifiera nya arbetssätt för samverkan både gällande forskning och utbildning.
– Identifiera aktuella forskningsfrågor, viktiga för idrotten.
– Diskutera hur forskning kan ”översättas” till praktik för att komma idrotten till nytta.

Susanna Geidne, docent i Folkhälsovetenskap, universitetslektor i Idrott vid Örebro universitet. Forskar bland annat om idrottsföreningen som hälsofrämjande arena genom praktiknära forskning som ofta initierats utifrån samhällets utmaningar och genomförts i samverkan med idrottens och folkhälsoarbetes praktiker. Undervisar på ämneslärarprogram för idrott & hälsa, sport management- och tränarprogrammet.

1 2