Maria Wolrath Söderberg berättar om sitt PAUS-projekt på Fores klimatprogram

Författare: Maria Wolrath Söderberg, Fil.dr lektor i retorik, institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola

Boken Grounded – Beyond Flygskam lanserades i början av december. Det är en forskningsrapport (finansierad av Riksbankens jubileumsfond) som undersöker hur människor resonerar som faktiskt ändrar beteende för klimatets skull – de 650 informanterna har alla slutat flyga. har väckt stor uppmärksamhet i medierna nu under vintern.

Att det här hände, var ett direkt resultat av att jag fick tillfälle att göra ett PAUS-utbyte på Fores klimatprogram.

Som retoriker forskar jag om hur människor resonerar i klimatfrågor, och som föreståndare för Högskolepedagogiken brinner jag för pedagogik som stärker studenternas förmågor att möta komplexa och svåra samhällsfrågor, just som hållbarhetsfrågor ofta är. Under mitt PAUS-projekt på Fores klimatprogram tänkte jag förena de här intressena – uppleva en kontext där min forskning både kunde informeras och användas och i detsamma fiska upp frågor och problem för studenter att arbeta med och skapa kontakter för praktiktillfällen. Så blev det, på sätt och vis.

Den kanske viktigaste kunskapen jag fick gällde komplexiteten i de svåra förhandlingar mellan värden och olika aktörer som behövs för att det ska ske verkliga beteendeförändringar på systemnivå. Fores samlar näringslivsföreträdare, politiker, media, forskare och engagerad allmänhet till olika former av möten och samverkan exempelvis när det gäller att få till minskning av fossilberoende transporter. För att komma in i Fores verksamhet krävdes en del socialt engagemang och många initiativ, inte minst för att min kontaktperson hade slutat, så jag fick själv tränga mig på. Men jag blev insläppt och kunde snart också bidra med perspektiv, analyser, kontakter och inte minst med en del utbildning av och stöd till personalen med retoriska perspektiv.

Det var svårare att få till studentsamarbetet. Jag hittade lätt angelägna frågor och problem att arbeta med och möjliga praktikuppgifter och kontakter. Det som ibland satte käppar i hjulet var logistiken och tajmingen – kurserna där detta skulle matas in hade sina färdigplanerade upplägg och uppgifter och det var svårt att matcha de ofta plötsliga möjligheter som dök upp med studenternas arbetsprocesser. Å andra sidan gav det mig viktiga högskolepedagogiska insikter om vad som krävs för att arbeta med samhällsintegrerad undervisning. Det blev trots allt en del praktikplatser och nya uppgiftsformat, men på sikt ser jag att det kommer generera mer.

Det jag inte hade väntat mig var något annat. Fores är en liberal tankesmedja, visserligen med breda politiska samarbeten och som bevakar sitt fristående med stark integritet, men trots allt med en politisk värdegrund. Min forskning handlar om hur människor, både individer och kollektiv, resonerar om och hanterar att vi måste ge upp en del viktiga värden för att nå klimatmålen. På många sätt krockar det med liberala värden som har att göra med frihet för individen. Exempelvis måste vi minska flygandet enligt IPCC-rapporterna. Det är samtidigt något som är starkt förknippat med frihet, utveckling, välstånd, teknik, globalisering, internationalisering och en mängd andra värden som omhuldas av liberaler. På Fores mötte jag insikter om att dessa svåra målkonflikter trots allt måste hanteras. Och så kom den förvånande frågan – kan du och din forskningskollega (Nina Wormbs på KTH) göra en bok av den rapport ni håller på med – att delas ut till EU-parlamentarikerna? European Liberal Forum skulle finansiera det hela. Vi tvekade, men när vi blev lovade full vetenskaplig integritet såg vi det som en intressant möjlighet att nå personer som på ett ovanligt direkt sätt kan dra nytta av forskningen. Jag tänkte också att det skulle bli intressant att själv på ett rätt långtgående vis prova samverkansformer som kunde ge relevanta erfarenheter för mina egna högskolepedagogiska kurser. Och så blev det också. Det dök upp en mängd frågor och incidenter som givit mig värdefulla insikter.

Boken väckte intresse och ledde till många artiklar och medieinslag, men redan innan den kom innebar vistelsen på Fores en ny plattform för kontakter och samtal. Jag passade också på att delta i debatten med perspektiv från min forskning både i medier och i olika nya forum så som myndigheter, politiska utskott, beredningar och konferenser. Man kan säga att jag fått tillfälle att verka med min forskning i sammanhang där den kan användas på olika konkreta vis. Det ger en stark känsla av meningsfullhet. Samtidigt utsätter jag mina tankar för input av olika slag och för prövning – verklighetens ibland skoningslösa friktion, både i form av ignorans och motstånd. Det har varit oerhört intressant. Och nu fortsätter äventyret.

Författare: Eva Hesslow, Universitetsadjunkt, Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT (inklusive Bibliotekshögskolan),
Högskolan i Borås

Våren 2019 sökte jag till PAUS-projektet, med förhoppningen att som kurs- och programansvarig inom ämneslärarutbildningen i svenska, engelska och svenska som andraspråk få möjlighet att ha en nära kontakt med en verksamhet som våra studenter blir en del av som färdigutbildade lärare.

Nu är jag halvvägs i min PAUS-vistelse och kan konstatera att jag är mer än nöjd. Jag har sedan september tillbringat en dag i veckan på min PAUS-skola, där jag har blivit väl mottagen av såväl kollegor som elever. En av eleverna hade i samband med att de informerades om min roll på Högskolan i Borås ställt den mycket kloka frågan ”Vem lär henne att lära de som ska bli lärare?” och ett svar på den frågan är väl att de elever som jag nu möter också kan betraktas som mina lärare. I mitt PAUS-projekt samverkar jag i så kallat tvålärarskap med en svensklärare på skolan i två av hennes klasser, vilket innebär att vi planerar och utvärderar tillsammans och framförallt att vi tar ett gemensamt ansvar för undervisningen i klassrummet. Det är verkligen givande att efter ca fem års frånvaro från grundskolan återigen vara ”i hetluften”. Jag finns också som en form av ”bollplank” för andra kollegor och kan samarbeta även med dem kring undervisning. Tanken med min PAUS-samverkan är givetvis också att lärare från skolan ska kunna föreläsa för våra studenter och en gästföreläsning är planerad i vår. Med ett så långvarigt projekt som PAUS finns goda möjligheter till fördjupat samarbete med fler lärare framöver och nu efter tre månader börjar jag allt mer känna mig som en del av lärarlaget på skolan.

Eftersom jag huvudsakligen undervisar om olika aspekter av svenskämnets didaktik, även i våra andra lärarprogram, känns det naturligt att knyta min undervisning på högskolan till praktiken på skolan. PAUS blir alltså för mig ett sätt för mig att behålla min trovärdighet gentemot studenterna. Bland mina kollegor på Högskolan i Borås märker jag en nyfikenhet på vad jag gör och också ett intresse av att skapa egna samarbeten. Ofta stupar liknande samarbeten på att det är svårt att få tid i sin tjänst eller att man inte har upparbetade kontakter. Att få det stöd som PAUS-medverkan erbjuder är mycket värt och jag hoppas att det kan finnas möjlighet för andra att genomföra liknande samarbetsprojekt!

Nu tar vi en paus från PAUS fram till januari, då vi har tre månader av fortsatt samarbete framför oss. Det ser både jag och mina samarbetskollegor fram emot!