Författare: Eva Hesslow, Universitetsadjunkt, Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT (inklusive Bibliotekshögskolan),
Högskolan i Borås

Våren 2019 sökte jag till PAUS-projektet, med förhoppningen att som kurs- och programansvarig inom ämneslärarutbildningen i svenska, engelska och svenska som andraspråk få möjlighet att ha en nära kontakt med en verksamhet som våra studenter blir en del av som färdigutbildade lärare.

Nu är jag halvvägs i min PAUS-vistelse och kan konstatera att jag är mer än nöjd. Jag har sedan september tillbringat en dag i veckan på min PAUS-skola, där jag har blivit väl mottagen av såväl kollegor som elever. En av eleverna hade i samband med att de informerades om min roll på Högskolan i Borås ställt den mycket kloka frågan ”Vem lär henne att lära de som ska bli lärare?” och ett svar på den frågan är väl att de elever som jag nu möter också kan betraktas som mina lärare. I mitt PAUS-projekt samverkar jag i så kallat tvålärarskap med en svensklärare på skolan i två av hennes klasser, vilket innebär att vi planerar och utvärderar tillsammans och framförallt att vi tar ett gemensamt ansvar för undervisningen i klassrummet. Det är verkligen givande att efter ca fem års frånvaro från grundskolan återigen vara ”i hetluften”. Jag finns också som en form av ”bollplank” för andra kollegor och kan samarbeta även med dem kring undervisning. Tanken med min PAUS-samverkan är givetvis också att lärare från skolan ska kunna föreläsa för våra studenter och en gästföreläsning är planerad i vår. Med ett så långvarigt projekt som PAUS finns goda möjligheter till fördjupat samarbete med fler lärare framöver och nu efter tre månader börjar jag allt mer känna mig som en del av lärarlaget på skolan.

Eftersom jag huvudsakligen undervisar om olika aspekter av svenskämnets didaktik, även i våra andra lärarprogram, känns det naturligt att knyta min undervisning på högskolan till praktiken på skolan. PAUS blir alltså för mig ett sätt för mig att behålla min trovärdighet gentemot studenterna. Bland mina kollegor på Högskolan i Borås märker jag en nyfikenhet på vad jag gör och också ett intresse av att skapa egna samarbeten. Ofta stupar liknande samarbeten på att det är svårt att få tid i sin tjänst eller att man inte har upparbetade kontakter. Att få det stöd som PAUS-medverkan erbjuder är mycket värt och jag hoppas att det kan finnas möjlighet för andra att genomföra liknande samarbetsprojekt!

Nu tar vi en paus från PAUS fram till januari, då vi har tre månader av fortsatt samarbete framför oss. Det ser både jag och mina samarbetskollegor fram emot!