Författare: Hannah Gordon, student på Masterprogrammet i Konstvetenskap, Södertörns högskola som deltagit i kursen ”Exponeringens effekter” som utvecklats genom PAUS. 

Kursen Exponeringens Effekter – Utställningsmediets formering i 1960-talets nationella Museer genomfördes under VT-19 som en del av Masterprogrammet i Konstvetenskap på Södertörns Högskola. Kursansvariga var Annika Öhrner, docent i Konstvetenskap på Södertörns Högskola och Anna Tellgren, intendent med ansvar för fotografi och forskning vid Moderna Museet, Stockholm. Kursen var en del av samverkansprojektet PAUS, där akademi och näringsliv tillsammans utvecklade inkluderande projekt för att skapa yrkeslivsförankring för forskande studenter och bidra till en relevant kompetensförsörjning för näringslivet.

Mitt namn är Hannah Gordon och för mig som konstvetarstudent innebar kursen en unik introduktion till tre av Stockholms statliga konstmuseer med dess roll för förvaltning, vård och exponering av konst och konstnärliga artefakter. Museerna som ingick i projektet var: Östasiatiska Museet, Moderna Museet och Nationalmuseum. Gemensamt för denna historiska trio av konstmuseer är deras nationella förankring i 1960-talets många formativa moment. Kursens övergripande forskningsfråga kretsade kring hur museernas samtida praktik kan förstås och spåras till de utställningspresentationer som formades där och då. Under kursens inkluderande samtal möttes studenter, doktorander, forskare och museianställda från de tre museerna på olika platser utanför högskolan för presentationer, seminarier och diskussioner som berörde aktuella museiologiska, arkiv- och exponeringsfokuserade aspekter.

Inför Exponeringens Effekter, blev mastergruppen presenterad för kursens unika uppbyggnad och möjligheter med fältarbete utifrån ett eget intresse, vilket skulle kunna bidra till en rik grund för uppsatsarbete. Vid flera tillfällen framgick att deltagandet i kursen skulle kunna leda till både praktikplats och arbete. Hur kan man inte bli lockad av dessa möjligheter?

På Östasiatiska museet möttes vi i den otroligt vackra och inspirerande konferenslokalen Beijing för en introduktionsdag där Si Han, intendent Kina på Östasiatiska, inledde ett gemensamt seminarium. Totalt var vi ungefär 15 personer, varav häften mastersstudenter och doktorander, häften institutionspersonal från de olika museerna. Ett inspirerande studiebesök i Målerirummet på eftermiddagen blev ett bra startskott med intressanta vinklar från olika håll, mot olika håll. Jag upplevde att det var högt i tak och det uppstod ett engagemang som samlade olika perspektiv utifrån en gemensam förförståelse. Jag kände där och då att – här skulle alla parter både bidra, och ta in.

I vårsolen tog vi mastersstudenter en kopp te och pustade ut. Var ska man börja?! Tre museer och tillhörande filialer, tusentals hyllor, fack, lådor och mängder av kombinationer skulle kunna generera ett oändligt antal spännande uppsatsämnen. Det var väldigt tydligt presenterat för oss att ingången till arbete, praktik och akademisk text låg framför näsan på oss. Hur skulle man tänka, funderade vi? Alla verkade överens om att nu gällde det att etablera sitt intresse för något som skulle komma att pågå längre än den 5 veckors-kurs vi klivit in i.

Jag är konstnär med en Master of Art i Konst i Offentligheten från Konstfack. Jag är mycket engagerad i konstens estetiska och samhällsengagerade påverkan på människor med ett specifikt intresse för värdskap. I min yrkespraktik hade jag intresserat mig för hur presentationen och miljön påverkar konstverkens olika värden. Mitt val av studie kom delvis att formas genom reflektioner som uppstod genom upplevelser vid museerna, dels genom en ren tillfällighet. Anna Tellgren, intendent på Moderna Museet, men också kursansvarig bjöd in oss på vernissage för nya förvärv av Irving Penn, på Moderna Museet. Upplevelsen avgjorde mitt val av studie.
Mitt studiefokus handlar om att betrakta historiskt material med påverkan av samtida tankegångar kring vernissagens roll i konsthistorieskrivningen.

I sökandet att identifiera värdehöjande moment under vernissagens planering och genomförande behövde jag använda mig av en mängd komparativa perspektiv. De kontakter som etablerades under kursen var i vissa fall behjälpliga och till stor nytta. Möjligheten att få insyn bakom kulisserna, med kunniga ledsagare har bidragit till min förståelse för var jag ska leta och hur jag ska kunna förstå den konst, eller konsthistoriska fenomen jag i framtiden kommer att intressera mig för.

Camilla Rennstam Vaara, konservator och arkivarie på Moderna Museet, lät mig sitta utanför studiesalens öppettid i personalens mötesrum och gå igenom arkiverat material. På Östasiatiska bjöds jag storslagna presentationer med möjligheter att besöka arkiv och magasin och smittades av intendenter och forskares gedigna intresse för samlingarna. På Nationalmuseum bistod Martin Olin, T.f. chef avd. forskning, och Cilla Robach, förste intendent, med oerhört intressanta reflektioner kring museernas uppbyggnad. Arbetet med engagerande seminarier varvades med studiebesök i konstarkiv, magasin, restaureringsverkstäder och utställningar. Handledning gavs i direkt anslutning till miljöerna vi studerade och jag sprang ofta på kursdeltagare i otippade vrår på KB eller Konstbiblioteket där flera av oss hängde på låset. Utöver de museer som ingick i kursen besökte jag ungefär tre konsthallar och museer i veckan. Så här i efterhand kan jag definitivt konstatera att jag under den här tiden fick mitt lystmäte av att få observera och reflektera.

I kursutvärderingen från Södertörns Högskola blev vi påminda om samverkansprojektet (PAUS) och fick frågan om vilket intryck kursen gett av museerna som arbetsplats och om jag skulle kunna tänka mig arbeta på ett museum i mitt framtida yrkesliv. Mitt svar var att jag lockats av tanken eftersom det flera gånger presenterats för oss som en möjlighet. Majoriteten av mina kurskamrater hittade ämnen för sina masteruppsatser, ett par har sökt praktikplats och kontakter genom kursen har varit värdefulla för våra fortsatta arbeten. Min studie blev inledningen till min mastersuppsats där kopplingarna mellan konstens värde och begreppet värdskap undersöks. Titeln är ”Värdskap för värdelyft?” och är avsedd att publiceras under 2020.