Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet, Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)Abstract [sv]

Avhandlingen består av fyra artiklar om svensk utbildnings- och migrationspolitik och en kappa som syntetiserar de enskilda studierna. Den första artikeln undersöker hur svenska lärares yrkesstolthet och inneboende drivkrafter att göra ett bra jobb har påverkats av vänster- och högerpolitikers syn på läraryrket. Den andra artikeln undersöker hur marknadsutsättningen av det svenska skolväsendet har påverkat kunskapsnivån bland svenska elever. Den tredje artikeln bygger vidare på de två första studierna och undersöker synen på ämneskunskaper i skolans styrdokument och dess påverkan både på läraryrkets ställning och elevers kunskaper. Den fjärde artikeln undersöker det geografiska mönstret i kommunplaceringen av nyanlända flyktingar i Sverige.

Avhandlingens övergripande bidrag är att den, genom att studera två olika politikområden, visar att vänstern och högern i Sverige har en omedveten benägenhet att konvergera politiskt. Trots att man anser sig stå på olika sidor i politiken visar empirin i de fyra studierna att vänster- och högerpolitiker i främst Socialdemokraterna och Moderaterna har dragit åt samma håll i både utbildnings- och migrationspolitiken.

Den första artikeln visar att politiker både till vänster och till höger ofta har varit skeptiska till lärarnas inflytande i skolan och sett det som ett hinder för elevernas frihet och lärande, vilket har bidragit till att underminera lärarnas professionella etos. Den andra artikeln visar att både vänster- och högerpolitiker underlät att utforma regelverket för skolkonkurrensen så att privata utförare styrdes mot att erbjuda en undervisning av hög kvalitet. I stället uppstod en konkurrens med höga betyg. Den tredje artikeln visar likaledes att skolans konstruktivistiska kunskapssyn, som både har reducerat lärarnas yrkesroll till förmån för elevernas eget arbete och förstärkt utvecklingen mot en konkurrens med betyg, har stöttats av såväl vänster- som högerpolitiker. Den fjärde artikeln visar att nyanlända flyktingar främst har tagits emot av mindre kommuner i avfolkningsbygder präglade av hög arbetslöshet. I artikeln framhålls att denna kontraproduktiva policy har sin grund i både vänster- och högerpolitikers välmenade idéer om flyktingmottagandet som först lanserades på nationell nivå.

Då statsvetare i såväl Sverige som internationellt ofta har antagit att vänster och höger utgör politikens motpoler erbjuder avhandlingens huvudresultat ett nytt perspektiv. Sannolikt kan det generaliseras till ytterligare politikområden. Kappan ger även en nydanande förklaring till politisk konvergens som går ut på att vänstern och högern, åtminstone i en svensk kontext, delar en moraluppfattning som främst betonar individens frihet och rättigheter medan andra, balanserande moraliska värden tonas ned. En implikation av detta är att det skapar utrymme för nya partier som positionerar sig i den nisch som därigenom uppstått.