Unesco beslutade om konventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet 2003 och syftet var just att trygga och synliggöra det immateriella kulturarvet som en kontrast till det materiella. Svenska Akademien förklarar ”im·materi·ell” med termerna ”okroppslig, andlig” och att kulturarv utgörs av ”bestående yttringar av en kultur genom hela dess historia”. Ett okroppsligt och andligt kulturarv. På engelska heter det intangible, dvs något som inte är gripbart, ett kulturarv som man inte kan ta på. Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet kan ses som en motsvarighet till den mer kända Världsarvskonventionen, eller egentligen Unescos konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (från 1972), som syftar till att skydda minnesmärken, byggnader, miljöer m.fl., dvs i högsta grad materiella och fysiska kulturarv. Konventionens andra paragraf fastställer att det immateriella kulturarvet kan klassificeras i fem domäner:
(a) oral traditions and expressions, including language as a vehicle of the intangible cultural heritage;
(b) performing arts;
(c) social practices, rituals and festive events;
(d) knowledge and practices concerning nature and the universe;
(e) traditional craftsmanship.
Sverige
Var och en av dessa kallas nod och har fördelats på en ansvarig myndighet:
a) Institutet för språk och folkminnen och Nordiska museet: Muntliga traditioner och uttryck, däribland språket som förmedlare av det immateriella kulturarvet samt sociala sedvänjor, riter och högtider. Kunskap och sedvänjor rörande universum
b) Nämnden för hemslöjdsfrågor: Traditionell hantverkskunskap
c) Statens musikverk/Svenskt visarkiv: Framföranden – musik, dans och teater
d) Riksantikvarieämbetet: Kunskap och sedvänjor rörande naturen samt kulturarv som hör samman med materiella kulturarv och kulturmiljöer i Sverige