Rektorsblogg

Rektorsblogg på Södertörns högskola

Samverkan som kollegial bildningsresa /med förhinder?/

Dagens inlägg handlar om samverkan, och är inte skrivet av mig Gustav utan av Pamela Schultz Nybacka (http://www.sh.se/p3/ext/content.nsf/aget?openagent&key=sh_personal_publ_sv_002230), lektor i företagsekonomi.

Varsågod Pamela!

Samverkan som kollegial bildningsresa /med förhinder?/

”Äntligen får jag chansen att delta i ett kollegialt sammanhang kring utvecklingen av samverkan!” Så tänker jag från första dagen på en workshop om samverkan i högskolans regi. Lärprocessen ”Samverkansintegrerad utbildning” är en av SH:s pågående högskoleövergripande samverkansaktiviteter och leds av Erik Falk, handläggare AVM, och Caroline Palm, konsult. Lärprocessen sker på uppdrag av fakulteten och handlar om samverkan som kvalitetsdimension i utbildning. Här ser jag möjligheten att lära av och bidra till andra på ett högskoleövergripande plan samt fördjupa min egen praktik rent konkret. Jag har arbetat med samverkan i många år, ända sedan starten av min forskarutbildning. Jag var en av tre utvärderare av Stockholms Akademiska Forum (StAF) och fick upp ögonen för vad som då kallades ”tredje uppgiften”. Sedan dess strävar jag att förena akademins tre uppdrag i vad jag ser som en genomgripande ”samverksamhet”.

Workshopen på högskolan har inneburit ett större självförtroende i mitt eget arbete med samverkan. Jag upplever redan nu ett större stöd och mandat att arbeta med samverkan, enskilt och tillsammans med andra. Workshopen lyckades etablera oss deltagare i ett gemensamt sammanhang, som var prestigelöst och idérikt. En bra början till större kollegialitet kring samverkan. Jag ser workshop-serien som ett första spännande steg i denna riktning.

Det finns idag ingen gemensam bild av vad som är kvalitet i samverkan. Jag har funderat mycket över likheter och skillnader i kollegialiteten kring samverkan jämfört med kollegialiteten på de andra områdena. Ett hinder för att kollegialt utveckla och diskutera samverkan kan vara att det lätt hamnar mellan stolarna. Å ena sidan saknar samverkan på sätt och vis akademisk prestige, å andra sidan kan samverkan framstå som omständligt och riskabelt. Samverkan bygger på relationer och förtroende vilket tar tid att skapa. Den som arbetar aktivt med samverkan idag gör personliga åtaganden som inte får erkännande. Här finns en risk för att arbetssituationen till slut blir ohållbar. Och hur ser det ut med likvärdigheten för studenterna när samverkan drivs av eldsjälars låga? Hur ska vi kunna hantera samverkan i de kommande utvärderingarna? Vi behöver en kollegial diskussion om hur samverkan kan främja studenternas lärande och utbildningens kvalitet.

Svårigheten att skapa kollegialitet i fråga om samverkan kan inte hjälpas av påbud uppifrån om att alla ”ska” jobba med samverkan. Här tror jag att det behövs lyhördhet inför befintliga aktiviteter och idéer samt ett genuint arbete på flera plan för att stödja kollegiala processer och en integrerad ”samverksamhet”. Vi behöver samla oss för att våga ta upp frågor som rör likvärdigheten för studenterna och kvaliteten i utbildningen. Hur kan vi ta vara på kraften i enskilda initiativ och ändå utvecklas tillsammans på ett hållbart sätt? Hur kan forskningen spela en roll i samverkan och vice versa? Och vad skapar vi och uppnår tillsammans genom samverkan?

I min forskning och praktiska erfarenhet är samhörighet både en utgångspunkt och ett resultat av samverkan. I samhörigheten ingår det att lyssna in varandra. Samhörighet ger utrymme för samröre, som skapar samspråk genom gemensamma samtal, vilka leder vidare till samarbete och en effektivisering genom samordning, som har potentialen att leda vidare till samverkan, som till sist skapar en känsla av… samhörighet! Denna syn på skeendet är dynamisk och visar hur samverkan både gradvis fördjupar och bygger upp. För mig är arbetet samverkan att likna vid en bildningsresa där vi både lär oss om oss själva och andra samt om världen. Och det är just denna bildningsresa som visar hur forskning, utbildning och samverkan kan sammanlänkas i högskolans samverksamhet.

Pamela Schultz Nybacka


Bli först att kommentera på “Samverkan som kollegial bildningsresa /med förhinder?/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *