Rektorsblogg

Rektorsblogg på Södertörns högskola

Vårtal

Rektorerna för Stockholms lärosäten turas om att hålla tal till Stockholms studenters mösspåtagning på skansen på valborg. I år var det min tur. Jag hade lite bekymmer med vad jag skulle säga; jag vet inte om jag egentligen själv har så mycket att säga om våren som sådan, och jag har heller aldrig haft en studentmössa. I alla fall är det nedanstående det som blev resultatet. Det fick handla om kunskap. Det får duga som vårtal. Så här går det:

Det år som börjar i slutet av augusti och slutar i juni är snart över, och många av oss har ägnat detta åt kunskap: oftast genom att studera.

Det är ju ett ganska hårt arbete att studera; Då tänker jag inte bara på timmar i bibliotek med tjocka böcker som ska läsas, saker som ska memoreras, uppsatser som ska skrivas, tal ska räknas, grupparbeten och projekt genomföras.

Men att studera betyder ju också att hela tiden lära sig nytt; att man själv utvecklas och förändras. Ofta är det vissa ögonblick när det är väldigt roligt: nya perspektiv öppnar sig, saker som verkade väldigt obegripliga faller på plats och går att överblicka. Men det kan också vara tvärtom: frustrerande. Hur jag än tar i så begriper jag inte. Det som verkade enkelt visar sig vara komplicerat.  Eller så gör jag nya insikter och förstår saker som gör att jag ser världen lite mörkare, och att problem som jag kanske visste fanns visar sig större och värre.

Lärande är i allmänhet en process som först går upp (det här är ju enkelt!). Sedan blir det krångligt (varför stämmer inte det jag läser här med det jag läser där, och alltihop är ju överhuvudtaget obegripligt!). Det kan vara ganska jobbigt. När sedan mina förutfattade meningar och missuppfattningar har fått ge vika, de olika förklaringarna jag läser har visat sig ha sina begränsningar, klarnar det så småningom. Det lossnar, saker faller på plats – kunskap har uppstått. Och jag kommer ut; klokare eller inte, men i alla fall: lite annorlunda.

Men hur kopplar jag ihop detta med våren?  Jag gör förstås liten parallell med naturen: Naturen har hållit på och krånglat med snålblåst, mörker och snöslask, ända sedan oktober-november. Varit nere i förvirring, inte begripit, får inte ihop det. Men plötsligt, faller saker på plats; det ljusnar, det lossnar. Löv slår ut, knoppar brister. Kommer ut, annorlunda! Snart är det sommar!

Vi behöver fler lärare

Lärarutbildningen på Södertörns högskola är en av våra största utbildningar som också har överlag ett bra söktryck och goda resultat. Att lärarutbildningen också är viktig för samhället får jag bekräftat när jag träffar företrädare för södertörnskommunerna, där kommer hela tiden frågan upp hur vi tillsammans ska få till skolor som skapar möjligheter för eleverna och utveckling i samhället. Det handlar om sådant som att hitta praktik och VFU-platser till våra studenter, hur kan vi bidra till livslångt lärande för yrkesverksamma lärare, och hur vi kan bidra med vår forskning till skolans utveckling.

En fråga som hela tiden kommer upp är lärarbristen. Skolverket räknar med att det skulle behöva examineras ungefär dubbelt så många lärare per år för att möta behovet. Orsakerna till lärarbristen är flera. Befolkningen växer samtidigt som många går i pension. Dessutom har läraryrket oförtjänt dåligt rykte och uppfattas inte som attraktivt. Alltför många har en felaktig bild av löneläget, utsikterna för att göra karriär och hur skolans arbetsmiljö är.

För att få fler att välja lärarutbildningen nu inför hösten har Södertörns högskola tillsammans med 13 andra lärosäten gått samman i kampanjen ”Jag är lärare” (jagarlarare.se). Att vi går ihop på det sättet ska förhoppningsvis göra det lättare att nå ut till potentiella studenter, och att fler upptäcker möjligheten till ett viktigt jobb där det går att göra skillnad. Ansatsen i kampanjen är att få fler att pröva tanken att se sig som lärare. Vi vill tillsammans visa på de många positiva sidor som finns i att arbeta med undervisning. Vi vill öppna porten till ett kreativt och utvecklande arbetsliv där mötet med unga människor och privilegiet att bidra till deras utveckling är grunden.

Stockholm och Södertörns högskola

Södertörns högskola finns i Flemingsberg av en anledning; på en power-pointbild som jag visar ofta står att ett av våra uppdrag sedan starten är att ”Öka övergången till högre studier i södra Storstockholm”. När jag visar den brukar jag säga att det gör vi förstås, men att vi också uppfattar uppdraget bredare, som att vi ska vara en motor som bidrar till utvecklingen av södra Stockholm på många olika sätt. Ett är förstås just att attrahera studenter från regionen och erbjuda utbildning här. Vi har ju också på många sätt samarbete med kommunerna omkring oss, med till exempel verksamhetsförlagd utbildning eller praktikplatser, inte minst i lärarutbildningen. Som det lärosäte som är hemma i Flemingsberg vill vi också vara med och göra Flemingsberg till ett ledande universitetscampus i landet.

Vi kan också bidra med vår kunskap och vår forskning i den snabba utbyggnad av Stockholm som sker nu. Stockholm växer så det knakar och det är här i Flemingsberg och de andra ’regionala stadskärnorna’ som det händer; vilket har diskuterats tillexempel i arena huddinge, och på seminariet ‘Framtidens stad – hållbar livsstil oavsett ekonomiska förutsättningar’. Det ger förstås möjligheter att både lyckas och misslyckas när ny stad skapas, och i ett av våra forskningsprojekt studeras hur planeringen kan skapa förutsättningar för socialt och ekonomiskt hållbar tillväxt och företagande. Vi är också med på andra sidan stan när Barkarbystaden ska byggas. Där startas nu Barkarby Science av Järfälla kommun, tillsammans med näringslivet, Södertörns högskola, mfl. Barkarby Science ska skapa förutsättningar för forskning, innovation och utbildning inom samhällsbyggnad och hållbar stadsbyggnad, i samband med planerandet och byggandet av den nya Barkarbystaden.

Detta är bara exempel på sätt som vi bidrar till regionen på. Som ett led i detta  har vi nyligen träffat landstingets tillväxt- och regionplaneförvaltningen och jag håller nu på att inleda en rad möten med våra närmaste kommuner. Flera av dom känner Södertörns högskola mycket väl redan, men det finns också dom som vi inte är lika väl bekanta med. För att Södertörns högskola ska kunna leva upp till målet att vara en motor för utveckling av södra Stockholm så behöver vi känna varandra, och veta vilka behov och önskemål som finns, och vad vi kan bidra med.

Södertörn hyllar är här – boka in 7:e februari

Varje lärosäte har sin akademiska högtid där framgångar och forskning lyfts fram och där medarbetare samlas med inbjudna gäster för en stor fest. Så även Södertörns högskola – men i år har vi utökat högtiden med en eftermiddag vi döpt till ”Södertörn hyllar – en eftermiddag med kunskap, mingel och möten”. Under den här eftermiddagen kommer några av våra nyblivna professorer hålla SH Talks, korta populärvetenskapliga anföranden om sin forskning som livesänds. Vi kommer också dela ut priser till Guldgripen (årets lärare, som studenterna utser) och årets alumn. Eftermiddagen avslutas med att årets hedersdoktor håller sitt tal.

Med Södertörn hyllar vill vi öppna upp högskolan, visa upp bredden och djupet i vår forskning och bjuda in till samtal och mingel. Självklart hoppas vi att många studenter, alumner och medarbetare kommer hit och deltar den 7:e februari! Bjud in vänner och sprid informationen i era forum så att fler kan ta del av Södertörn hyllar!

Ett nytt intressant år

Nu har det nya året satt igång, och januari är snart slut. När jag ser tillbaka på år 2017 finns det flera höjdpunkter; det höjda forskningsanslag som har aviserats tidigare kommer nu från och med 2018; vi har fått positiva utvärderingar av våra utbildningar och varit framgångsrika i vår samverkan, med mera.

I oktober beslutade Universitetskanslersämbetet att ge Södertörns högskola tillstånd att utfärda licentiat- och doktorsexamen inom området utbildningsvetenskapliga studier. Att vi alltså nu får ett femte tillstånd att examinera doktorer är en kvalitetsstämpel både för vår utbildning och forskning. Examenstillståndet i utbildningsvetenskapliga studier stärker också forskningsbasen för lärarutbildningen, vilket var en anledning till att Södertörn ansökte om examenstillståndet. Under året fick vi också beskedet om att vi nu kan utfärda socionomexamen. Programmets inriktning mot storstadsprofil förbereder studenterna för samhällets utmaningar och att utbildningen ges av en modern högskola med placering i Flemingsberg känns verkligen passande. Vi får också sällskap i Moas båge av Delmos, delegationen mot segregation. Vi har varit lyckosamma hos externa forskningsfinansiärer och under året tagit fram en ny modell för användningen av det höjda anslaget för forskning och forskarutbildning som ger professorer viss garanterad forskningstid, och som jag hoppas ska öka möjligheterna till initiativ i forskningen.

Under 2018 finns ett antal saker att ta tag i. En sådan är att vi, liksom landets övriga lärosäten behöver ta hand om de erfarenheter som har kommit fram i metoo-rörelsen, och omsätta det i tryggare miljöer för studenter, doktorander, lärare och alla anställda. En annan fråga som jag tror att vi behöver närma oss och ägna energi åt under året är att fortsätta utveckla hur vi rekryterar lärare och forskare. Det är en väldigt viktig uppgift som får stora konsekvenser för hur och vad vi kommer att göra i framtiden. Det läggs förstås mycket arbete och engagemang på detta inom rekryteringskommittéerna och personalavdelningen med flera, men det är också någonting som vi ständigt behöver utveckla och förbättra, inte minst när det gäller jämställdhet.

Jag ser hursomhelst fram mot ett intressant 2018!

Metoo och akademiuppropet

Att nu metoo rörelsen har nått universitet och högskolor är viktigt och positivt. De händelser som beskrivs är skrämmande och deprimerande, men att de nu genom metoo blir synliga gör att vi har en möjlighet att faktiskt förändras. Den chansen måste vi ta, och förvalta på rätt sätt.

Det första är att de hemska händelser som nu kommer fram naturligtvis är helt oacceptabla och måste upphöra. Jag måste försäkra mig om att det som inträffar hos oss fångas upp och tas om hand. Här finns rutiner och planer att använda och jag förväntar mig nu att vi alla har koll på dessa och att vi använder dom. I den nyhet som publicerades på medarbetarwebben på sh.se 17 november finns information och länkar, den finns upplagd som en separat post här.

Det andra är den kultur och de normer som under lång tid har gjort detta möjligt. En viktig sak som jag tycker att metoo också belyser är de strategier som den som riskerar att utsättas måste använda för att undvika trakasserier; per definition innebär ju det att just det övergreppet inte inträffar, men till stor kostnad för den som måste skydda sig. Kostnaden kommer i form av förlorad tillit, kreativitet, arbetsglädje, allt det som är riktigt dyrbart.

Att förändra denhär kulturen är den svåra och långsiktigt viktigaste uppgiften. Den faller ju framförallt på de av oss som har formell eller informell makt. Ett speciellt ansvar har vi män. Vi behöver lyssna noga på berättelserna, ta till oss dessa och se vår egen roll.

Vi kan börja med att se över sådant som handledarutbildning och ledarskapsutbildningar i ljuset av det vi nu får veta. Men vi borde också se till att ta ett övergripande perspektiv. Formerna för detta får jag återkomma till, men är säker på att det finns mycket kunskap hos oss som kan bidra.

I spåren av #metoo (publicerad som nyhet på internwebben 2017-11-17)

Södertörns högskola ska vara en högskola fri från diskriminering och trakasserier, säger rektor Gustav Amberg.

Styrning och resurser

En utredning som arbetar nu och vars förslag kan komma att få stor betydelse för hela högskolesektorn är styr- och resursutredningen, kortare benämnd STRUT. Utredare är Pam Fredman, tidigare rektor för Göteborgs universitet, med lång och gedigen erfarenhet. Hon har det svåra uppdraget att göra en samlad översyn av univer­si­te­tens och högskolornas styr­ning, inklusive resurstill­delning. Det handlar alltså både om enligt vilka principer staten ska fördela pengar, och på vilket sätt den ska styra lärosätena. Detta är förstås två olika saker; vi har ju nu stor frihet att använda anslagsmedel till den ena eller andra forskningen eller utbildningen, och vi har också uppdrag som vi förväntas utföra utan att det är några specifika pengar kopplade till dem. För att ytterligare krångla till det så gränsar detta också till frågor om lärosätenas autonomi, vilket dock ligger utanför utredningens uppdrag.

Dagens system har funnits länge, och att det kan vara dags att se över det lär få invända mot. Mycket förenklat kan det sägas att vi i grundutbildningen har en fast summa pengar att utbilda för. Kvalitén i utbildningen granskar UKÄ, men det finns inte egentligen några ekonomiska incitament eller nyckeltal kopplade till utbildningsanslaget, utan det är baserat på volym. I anslaget för forskning och forskarutbildning däremot finns indikatorer för bibliometri och externfinansiering, och kanske snart också en för samverkan, som påverkar anslagets storlek. Södertörns högskola får forskningsanslaget baserat på ett garantibelopp, så detta påverkar inte oss så som det ser ut nu, men jag tycker ändå att det är intressant att de två anslagen styrs av så helt olika logiker: I utbildningen är det volym som styr och kvalitet utvärderas utan ekonomiska styrmedel, medan det i forskningen inte finns något mått på volym, men däremot en förhoppning om att ekonomiska incitament ska ge kvalitet. Ett intressant tankeexperiment kunde vara att känna på hur det skulle bli om vi bytte logik mellan de två!

Det finns mycket för utredningen att tänka på. Det som den föreslår ska effektivt och ändamålsenligt stödja målet att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, och ska bland annat också leda till att jämställdheten i sektorn stärks. En fråga är om vi ska fortsätta att ha skilda anslag för forskning och utbildning eller om vi kan ha ett samlat anslag. Hur blir det med prislappar på olika utbildningar? Hur kan en ökad profilering av lärosätena stödjas? Hur ska lärosätenas åtaganden formuleras och förhandlas fram? I dagens regleringsbrev får vi uppdrag ett år i taget, går det att göra detta mer långsiktigt?

Utredningens betänkande ska läggas fram den 3 december 2018, men den har aviserat att den kommer att lägga fram en grov skiss på ett förslag redan nu innan nyår. Fortsättning följer alltså.

Internt finansierad forskningstid, Processen framåt

För snart ett år sedan la regeringen fram forskningspropositionen, (se blogginlägg från i höstas). Där framgår att en förändring i hur anslaget för forskning och forskarutbildning beräknas bör ge en ordentlig och mycket välbehövlig och välkommen förstärkning för Södertörns högskolas del från 2018. Nu har ytterligare ett steg tagits mot detta när regeringens budgetproposition idag har lagts fram. Där framgår att vårt forskningsanslag föreslås öka från 57 Mkr för 2017 till 83 Mkr för 2018.  Det som återstår nu är alltså att riksdagen också röstar för budgeten, vilket ska ske i december.

Vi måste förstås invänta det slutgiltiga beskedet i regleringsbrevet i december, men det hindrar inte att vi tänker och planerar. Som jag hoppas att många på högskolan känner igen, så har frågan om hur ett system som ger en viss internt finansierad forskningstid skulle kunna se ut diskuterats under våren.

En grupp bestående av Fredrika Björklund, Marta Edling, Sören Jansson (sammankallande), Minna Räsänen och Martin Wottle fick i våras i uppdrag att med stöd av Controller Jenny Almén utreda förutsättningar för ökad internt finansierad forskningstid till lärare. Gruppen lämnade den 21 juni sin rapport som finns tillgänglig på internwebben. Jag ska först som sist tacka gruppen för det nedlagda arbetet, och anser att detta ger ett stabilt underlag för de fortsatta diskussioner som nu behöver föras. De ekonomiska förutsättningar som gruppen fick att utgå från var bland annat att 20 Mkr nya medel skulle finnas tillgängliga, och med dagens besked är det något som gäller i högsta grad.

Under hösten behöver de olika modellerna och utredningens förslag och rekommendationer diskuteras brett så att frågorna blir belysta ur olika perspektiv. På projektets hemsida beskrivs en tidplan för den öppna remissomgång som nu har startat. Fakultetsnämnden, institutionsnämnderna, lärarutbildningen, arbetstagarorganisationerna och studentkåren, och alla andra som vill lämna synpunkter ombeds skicka in dessa senast den 7 november. I mitten av remissperioden, den 13 oktober, inbjuds alla anställda till ett allmänt för att diskutera detta. Efter den 7 november sammanställs remissvaren, och ett konkret beslutsförslag formuleras. Detta och de inkomna remissvaren presenteras på ett andra allmänt möte den 8e december. Efter detta görs de justeringar som kan ha kommit upp, och därefter vidtar den gängse beslutsprocessen.

Det ska bli spännande att se vad vi kommer fram till! Men oavsett hur så kommer detta att öppna nya möjligheter.

Teori och praktik

Precis som förra året kommer jag att besöka högskolans alla ämnen under läsåret, och hoppas på öppna samtal om vad som händer i ämnet, vilka spännande möjligheter som finns, och vilka hindren och problemen är. För mig är det också viktigt att hela tiden försöka lära mig och bilda mig om högskolans alla olika verksamheter. Jag kommer förstås aldrig att själv nå djupa kunskaper i sociologi, estetik, mediateknik, etnologi eller polisiärt arbete, för att bara nämna några, men jag vill ju kunna känna att jag vet tillräckligt mycket för att kunna företräda hela högskolan. Det här är också något av det roligaste jag har som rektor; jag tar mig rätten att ställa naiva frågor, och det är spännande och fascinerande att få tillfälle att samtala med Södertörns högskolas alla djupt kunniga lärare och forskare.

Jag har börjat så smått nu med detta och bland annat hälsat på hos journalistik. Mitt intryck från tidigare, att vår journalistutbildning är eftertraktad och högt respekterad i branschen, förstärks. Journalistik är ju också särskilt viktigt i dessa tider när förutsättningarna för nyhetsförmedling förändras snabbt, och själva formerna för hur saker presenteras och sprids också påverkar vad som blir en nyhet.

En fråga som upptog en del av samtalet med journalistikämnet var också spännvidden mellan praktik och teori; den praktiska yrkeskunskapen och erfarenheten hos journalister, socialarbetare, lärare, poliser, eller företagsekonomer är förstås i symbios med de teorier som sociologer, medie- och kommunikationsvetare eller nationalekonomer utvecklar. Att hålla den dialogen och det samspelet igång är förstås något som bidrar till att göra våra utbildningar och vår forskning angelägna och relevanta.

1 2 3