Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Valrörelsens paradoxer

Valet är över och ett och annat ögonbryn har höjts över att det högerpopulistiska partiet blev det enda som fick en betydande ökning av väljarstödet. Ändå var det detta som prognoserna förutspådde: tillbakagång för det regeringsbärande partiet, framgång för högerpopulisterna. Men varför blev det så?

Mitt intryck är att partierna avstått från tydlig profilering. Detta kan bero på att partiledningarna låtit valstrategerna alltför ängsligt bevaka alla utspel som skulle kunna oroa de presumtiva mittenväljarna. Medialiseringens effekt har blivit utslätade budskap. Skiljelinjerna har blivit otydliga. ”Ju fler partier, desto mer snarlika budskap” är valets första paradox.

Den närmast outhärdliga trängseln i mittfåran lämnade utrymme för det parti som ett stigande antal väljare uppfattat som mittfårans och käbblets kritiker. Sd tackade och tog emot.

Valets andra paradox är att detta parti, som medvetet valt en anti-medial politik och i åratal vädjat till en väljargrupp som är tämligen okänslig för mediebudskapen (tänk bara på alla skandaler och uteslutningar) – att detta parti gynnats av mediehanteringen.

Jag gissar att samma mediehantering kommer att slå tillbaka först när de populistiska budskapen på olika sätt ställs inför prövning. Men för att detta ska ske krävs det en annorlunda hantering av populismen. Det gäller såväl de etablerade partiernas mediestrateger som de kritiskt granskande journalisterna. Hur denna hantering ter sig i det nya parlamentariska läget – och ute i flera kommuner – är för tidigt att säga. Men det är en viktig fråga för den kommande valperiodens journalistikforskning.

Bli först att kommentera på “Valrörelsens paradoxer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *