Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Perspektiv på Gaza

Ämnet religionshistoria på Södertörns högskola arrangerade i förra veckan ett heldagsseminarium om konflikthärdar i Mellanöstern. Det var ett utmärkt initiativ av två skäl. För det första är det viktigt att sätta in konflikterna i ett större och inte minstett historiskt perspektiv. För det andra är det viktigt att ge unga studenter som inte själva kunnat följa händelseutvecklingen en möjlighet att få ett helhetsgrepp på konflikter som ofta rapporteras på ett fragmentariskt sätt i den traditionella nyhetsrapporteringen.

Sommarens händelseutveckling i och runt Gaza-området var ämnet för förmiddagen under seminariet. Medieskugga är ett uttryck som inte ska missbrukas, men det känns som om sommarmånadernas fasansfulla utveckling i området nu försvunnit ur mediebevakningen när situationen hårdnat i Syrien och Irak. Det är beklagligt men ofta vanligt när en akut krissituation övergått i ett mindre dramatiskt skede. Men mediebevakningen är ofta situationistisk och alarmistisk. Utrymmet för realistisk konflikthantering för att inte tala om konfliktlösning är sällsynt.

Några referenspunkter var särskilt intressanta under religionshistorias seminariedag. Christer Hedin, religionshistoriker vid Stockholms universitet,  inledde med att klargöra vissa misstolkningar av judisk religiositet. Uppfattningen att judisk religion skulle anse sig själv som ”det utvalda folket” har inget stöd i forskningen. Sannolikt handlar detta om en misstolkning av den judiska lärans uppfattning om det egna folket som budbärare av Guds budskap. Idén om den judiska nationen med en egen statsbildning i Västasien är en sentida konstruktion, men uppfattas inom den judiska läran som ett villkor för en fortsatt existens som folk. Att förintelsen under andra världskriget kunde äga rum uppfattades som att Gud övergivit judarna och under senare tid har man även börjat tvivla på det stöd från USA som varit förutsättning för den egna statens existens. Därav den hårda attityden mot alla försök att stärka palestiniernas möjlighet att bilda en egen stat.

Vårens uppgörelse mellan Hamas och Fatah, som ledde till en ny teknokratisk regeringsbildning, betraktades av den nuvarande israeliska statsledningen som ett direkt hot. Den tillspetsade situationen i somras urartade när olika militaristiska falanger på båda sidor utnyttjade situationen för att utlösa en ny invasion av Gaza och intensifierade raketattacker mot Israel. Konsekvenserna har blivit en obehaglig hatstämning mellan folkgrupperna som inte varit fallet tidigare och som lett till att människor misshandlats på öppen gata i Jerusalem, påpekade Lotta Schullerqvist, tidigare Mellanöstern-korrespondent för Dagens Nyheter.

Den så kallade Israel-Palestina-konflikten kan inte lösas av Israel eller Palestina på egen hand. Fredslösningar måste ske med regionala insatser, där de tidigare fredsförslagen från arabstaterna var ett initiativ i rätt riktning, sade Inga Brandell, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola. Hon ser inte en tvåstatslösning som realistisk, men möjligen en ”Mellanösterns förenta stater”. För att något sådant ska komma till stånd krävs emellertid att USA tar ansvar. Och ett steg i den riktningen är att den kristna högern försvagats i USA, sade Christer Hedin. Den kristna högern har tidigare varit den hårda Israel-falangens främsta stöd.

Jöran Hök

 

1 reaktion på “Perspektiv på Gaza

  1. Jöran Hök Inläggsförfattare

    Christer Hedin gör följande tillägg efter att ha läst igenom min bloggtext: . Judarna vill inte kallas ”det utvalda folket”, möjligen det ”anlitade folket”, eftersom de fått ett uppdrag som Guds budbärare. De har fått i uppdrag att sprida kunskapen om Gud som skaparen och synen på livet som en gåva, i hopp om att tacksamheten för livets gåva skall bidra till viljan att göra gott mot nödlidande medmänniskor.

    År 135 enligt vår tideräkning fördrevs judarna från sitt land och romarna bestämde att landet skulle kallas Palestina, filistéernas land, för att utplåna anknytningen till judarna. Nationalismen och antisemitismen under 1800-talet förstärkte judarnas önskan om ett eget land. Ryska studenter började flytta in på 1880-talet och sedan kom invandrarna i vågor fram till Första världskriget. Då lovade engelsmännen judarna ett ”nationalhem i Palestina” om de fick deras hjälp mot osmanska riket. Efter kriget lade britternas beslag på landet för att få kontroll över landvägen till Indien. Judar fortsatte att flytta in, främst judar som hotades av Hitler. Engelsmännen hindrade dem och läget blev alltmer kaotiskt.

    Efter Andra världskriget hade segrarna så dåligt samvete för Förintelsen att de ville ge judarna en egen stat. FN fattade beslut om att den skulle förläggas till områden som tillhörde palestinierna, ett folk som inte hade någon skuld till Förintelsen. Judarna ville med alla medel värna om sin nya stat. De hade under tvåtusen år inte fått någon hjälp av andra för att överleva. Förintelsen övertygade dem om att inte heller Gud ingrep för att skydda dem. De kan bara lita på sig själva. Staten Israel framstår som en garanti för folkets överlevnad. Eftersom erfarenheten säger dem att ingen hjälper dem i hotfulla situationer kan de frestas att ta till överdrivet hårda metoder för att freda statens existens.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *