Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Högern och extremhögern slåss om gruppbildningen i EU-parlamentet

 

Till höger om kristdemokraterna slåss högerextrema och konservativa inbördes för att kunna bilda politiska grupper i det nyvalda Europaparlamentet. I nästa vecka måste gruppbildning vara klar.

Brittiska Tories lämnade den stora kristdemokartiska/konservativa gruppen i Europaparlamentet och bildade en egen grupp – Europeiska konservativa och reformister – efter förra EU-valet 2009. I valet i maj 2014 tappade regerande Tories visserligen ett par mandat och det tjeckiska systerpartiet ODS var nära att utplånas. Men det gick bra för andra partier i gruppen, som polska Lag och ordning, och dessutom har nya medlemspartier kommit till, som tyska Alternativ för Tyskland, Dansk Folkeparti och Sannfinländarna.  Det brittiska regeringspartiet är en attraktiv samarbetspartner för många EU-skeptiska partier. Att räknas bland ”konservativa och reformister” bidrar till att göra högerextremister respektabla både på den internationella och på den nationella scenen.

Att David Cameron går ihop med det EU-skeptiska Alternativ för Tyskland förbättrar däremot knappast hans relationer med den tyska förbundskanslern Angela Merkel. I vilket fall som helst så är gruppen Europeiska konservativa och reformister gott och väl i hamn när det gäller att uppfylla parlamentets krav för att få bilda en politisk grupp: det ska vara mint 25 ledamöter från minst sju länder. Gruppen kan få mellan 60 och 70 ledamöter från ett dussintal länder och hotar därmed den liberala gruppens position som parlamentets tredje största grupp, efter kristdemokrater och socialdemokrater. Det blir i så fall ett avancemang från femte plats i det gamla parlamentet, där de konservativa och reformisterna också hade färre ledamöter än den gröna gruppen.

Ytterligare två politiska grupper på högerflanken slåss om de nyvalda högerextremisterna inför deadline i nästa vecka, då grupperna måste ha bildats för att kunna presentera kandidater till parlamentets många viktiga förtroendeuppdrag. Val till de olika uppdragen i parlamentets ledning och till utskottens presidier sker när det nya parlamentet sammanträder för första gången i första veckan av juli. Båda grupperna har tillräckligt med ledamöter, men har svårt att få ihop tillräckligt många medlemsländer.

Gruppen Frihetens och demokratins Europa, som domineras av det brittiska Oberoendepartiet Ukip, fick en stor framgång i förra veckan när Beppe Grillos italienska Femstjärnerörelse efter en märklig medlemsomröstning på nätet valde att liera sig med Ukip. Men trots Ukips segerval med 25 mandat och trots tillskottet av 17 nya ledamöter från Femstjärnerörelsen så är gruppens framtid osäker. Den har efter valet i maj förlorat medlemspartier till andra grupper, partier som Dansk Folkeparti, Sannfinländarna och Lega Nord. Och flera tidigare medlemspartier från Frankrike, Grekland och Slovakien klarade inte omval. De enda säkra medlemmarna är två små partier från Nederländerna och Tjeckien. Sannolikt kan gruppen också räkna med Litauens förre president Rolandas Paksas, vars parti Ordning och rättvisa ingick i gruppen under den förra mandatperioden. Gruppen är med andra i stort behov av Sverigedemokraterna. Men inte ens det räcker. Även med Sverigedemokraterna blir det bara sex medlemsländer.

Också franska Nationella fronten har problem trots sitt segerval. Ledamöter har man gott om, men inte medlemsländer. Säkra partier i den grupp som kanske kan bildas under namnet Europeiska frihetsalliansen är nederländska PVV, österrikiska FPÖ, italienska Lega Nord och belgiska Vlaams Belang. Men det saknas fortfarande två medlemsländer. De polska högerextremisterna i Kongressen för den nya högern är en möjlighet. Men partiledaren Janusz Korwin-Mikke kan vara litet väl extrem även i denna grupp. Han är motståndare till kvinnlig rösträtt och har försvarat Hitler. Sedan återstår ett antal nyfascistiska partier – grekiska Gyllene Gryning, tyska Nationaldemokraterna, ungerska Jobbik – som sannolikt lär få stanna ute i den grupplösa politiska kylan.

Lösningen på problemet att samla representanter från minsta sju medlemsländer kan ibland finnas i partisplittring. Många EU-skeptiska småpartier saknar stadga och partilojalitet. Ett ganska vanligt fenomen är att de sprider sina nyvalda ledamöter över flera grupper. Det finns många exempel på detta i från tidigare valperioder. Ledamöterna väljer olika grupper i parlamentet, ibland av ideologiska skäl men också på grund av rent personliga motsättningar.

En politisk grupp kan bildas senare under den femåriga mandatperioden. Det händer saker hela tiden, särskilt ute på högerflygeln, där ledamöter kan vandra fram och tillbaka mellan grupperna. Fördelningen av förtroendeuppdrag – särskilt de viktiga utskottsplatserna – sker i princip bara två gånger under mandatperioden, nu vid det konstituerande sammanträdet i början av juli och sedan i halvtid, efter två och ett halvt år, dvs. vid årsskiftet 2016/2017. I princip fördelas posterna proportionellt i förhållande till antalet ledamöter i varje politik grupp. Men det är inte säkert att ledamöterna följer denna informella regel. När extremhögern senast lyckades få ihop en politisk grupp i januari 2007, röstade majoriteten i kammaren på andra kandidater till de platser i utskottens ledning, som extremhögern egentligen skulle ha haft.

När det gäller Sverigedemokraterna talar alltså mycket för att de till slut hamnar i samma grupp som de brittiska EU-motståndarna och de italienska populisterna, i gruppen Frihetens och demokratins Europa. Men om brittiska Ukip och italienska Femstjärnerörelsen inte får ihop de nödvändiga sju medlemsländerna, så väntar den politiska öknen bland de grupplösa. Där kan de mycket väl få sällskap av sina närmaste konkurrenter, franska Nationella fronten och dess fyra vapendragare från Nederländerna, Belgien, Österrike och Italien.  Om detta inträffar skulle Europaparlamentet få över 100 politiska vildar bland sina 751 ledamöter. Nytt rekord.

Christian Andersson

 

 

 

Bli först att kommentera på “Högern och extremhögern slåss om gruppbildningen i EU-parlamentet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *