Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Efter mordet på Horner

Intervjuaren: Man kan väl säga att du själv tar stora risker genom att resa i de här länderna där krig och våld är vardag?

Nils Horner: Det är naturligtvis säkrare att sitta i Stockholm, men jag uppsöker inte de farliga ställena utan reser dit där jag vet att det är förhållandevis säkert.  Det kan ju hända saker i Stockholm också. Jag försöker hela tiden värdera risker och utsätter mig inte för fara i onödan.

Intervjuaren: Så du är en ganska försiktig person?

Nils Horner: Jag skulle tro det. Kanske är det därför jag uppsöker människor som utsätter sig för stora risker därför att de är hängivna något de kämpar för

(ur intervju för medieinstitutet Simo. Läs hela intervjun på www.mediestudier.se)

Den fega mördaren smög uppmed sitt vapen bakifrån, sköt en försvarslös utan förvarning.

Mordet på Nils Horner visade på nytt hur utsatt den internationella journalistiken är idag.

Det som skedde är ytterligare en påminnelse om en ny typ av krigföring, den vill skapa vad Mary Kaldor kallar ”ett klimat av rädsla och splittring” (Kaldor: New and Old Wars, Polity press 2010).

Rädsla. Du går inte säker någonstans. Terrorns arena är global. Och urskillningslös.

Splittring. Den separatistiska terrorn är exkluderande. De oönskade ska bort.

De ’gamla krigen’ fördes mellan arméer, kampen gällde territorium, målen var huvudsakligen militära, förhandlingslösningar är tänkbara och nationella politiska ledarna hade åtminstone ett visst mått av insyn och definitivt ett stort mått av ansvar.

De ’nya krigen’ förs ensidigt av paramilitära grupper eller underjordiska nätverk, kampen gäller etniska särintressen, drivs med terrormetoder och drabbar i första hand civilbefolkningen, förhandlingar avvisas eller undviks och nationella politiska ledare har inget inflytande eller vill inte synas i sällskapet.

Ansiktslösa, beväpnade, i uniformer utan beteckning, med ledare som inte kan ställas till ansvar.

Och de ’nya krigens’ aktörer har mer gemensamt: de skyr kritiskt granskande journalistik.

Den som kräver insyn, den som vill framföra en kritisk röst eller utsätta aktörerna för granskning räknas till fiendesidan. Och den som betraktas som fiende har man tagit sig rätt att eliminera.

En obehaglig tanke gnager: det finns ganska många makthavare i världen idag som inte har något emot att man skrämmer bort journalister som ”lägger sig i”. Inte minst därför har världen blivit farligare för journalister. Och för alla andra som ”lägger sig i”. Vår uppgift är att möta detta dödliga hot.

Jöran Hök

Ekologikris utan plankton?

Lokaltidningarna producerar journalistikens plankton, den basföda som alla de stora makrillarna behöver för att kunna bevaka hela landet.

Metaforen kommer från Lars Johansson, chefredaktör för Helsingborgs Dagblad. Han använde den på Mediedagarna i Göteborg 6-7 mars, i en debatt med andra mediechefer om lokaljournalistikens framtid. För vad händer med ekosystemet om basfödan sinar, om lokalredaktioner läggs ner och lokaltidningar kan producera allt färre nyheter?

Alla talade väl om den lokala journalistiken , och cheferna för public service framhöll  sina satsningar. Och visst är det bra om SVT skaffar fler lokala redaktioner och journalister. Men det är fortfarande de lokala tidningarna som står för basfödan, som gräver fram nyheter och bevakar landet i sin helhet. Även om ”medieskuggorna” växer i takt med att lokalredaktioner lägger ner.

Jag pratade mer flera chefredaktörer under de två dagarna i Göteborg. De är alla väl medvetna om den lokala journalistikens betydelse, att det är den som har det högsta läsvärdet och håller kvar läsarna. Det märkte t ex  Nerikes Allehanda när de drog in lokala editioner och upplagan rasade. När nya chefredaktören Katrin Säfström kom för ett drygt halvår sedan vände hon på det, och tillsatte nya lokalredaktörer och tog tillbaka de lokala editionerna för att ge mer utrymme åt de nära nyheterna. Upplageraset upphörde tills vidare.

Men NA har ändå i grunden samma problem som HD och alla andra tidningar som drar ner på det lokala – de har inte så många val när kostnader måste sänkas. Frågan blir då om det finns nya sätt att utveckla den lokala journalistiken inom de ekonomiska ramar som finns idag och de krympande ramar som förutses av många när de trogna tidningsläsarna dör. Hur ser den lokala journalistiken för 2000-talet ut?

Många hoppas på medborgarjournalistik utanför de traditionella medierna. Men en färsk rapport från Karlstads universitet konstaterar att den inte klarar av journalistikens granskning och information. Istället är det begreppet ”hyperlokal journalistik” som väcker nyfikenhet.  Ett center vid universitetet i Cardiff forskar om detta, och nyligen hölls en konferens i Oxford med deltagare från hela Europa om lokal journalistik.

I den hyperlokala journalistiken kan professionella och amatörer hitta nya former av samverkan, en engagerad publik kan medverka allt mer i den lokala bevakningen. Andra exempel på nytt innehåll är t ex automatgenererat innehåll när det gäller annonser och kanske även redaktionellt material?. Samtidigt ställer detta nya frågor när det gäller kvalitet, källkritik och etik – vilka grundkrav är det som gäller och vad händer med det redaktionella ansvaret?

Kanske de lokala medierna kan hitta tillbaka till den lokala publiken via publiknätverk och det lokala ”civilsamhället” i form av föreningar och aktivister? Här finns ett område att utforska, och alla förslag och idéer mottages tacksamt.

Gunnar Nygren

 

Mässa, mingel och tristess – Om mediedagarna i Göteborg 2014

Mediedagarna i Göteborg (MEG) är numera en återkommande företeelse och i år var det tydligen tredje gången som denna mässa, eller ska man säga mingeltillställning gick av stapeln. MEG är ett event som riktar sig till människor i branschen – inte forskare. Trots detta har medieforskare fått en plats på MEG. Tanken är god, men den känns inte riktigt färdigutvecklad. Jag tror nämligen att utbytet skulle kunna vara enormt, men troligen inte på den här formen.

Mötet mellan mediebranschen och forskare i den här kontexten är som jag ser det inte helt okomplicerat. Här ska alltså hypade mediekändisar, stressade chefredaktörer och tjusiga reklamexpertproffstyckare eventuellt fångas in för en pratstund med någon som inte har ett vinstintresse, som ogillar snabba ogenomtänkta beslut baserat på magkänsla och som befinner sig i en värld där den så kallade verkligheten (åtminstone för en utomstående betraktare) ofta anses vara långt borta.

Rent fysiskt återfann man i vilket fall oss forskare i montrar, samlade runt en egen chockrosa forskarscen kallad Salongen.

mms_img469199010

På scenen fanns en mikrofon, ett ståbord och en bildskärm och här kunde den stackars forskaren stå till allmän beskådan och allt som oftast tala för näst intill döva öron. Ibland strömmade publiken till – ibland lyste den med sin totala frånvaro.

Montern visade sig istället vara platsen för lite mer action. Vid flera tillfällen under de två dagarna kom intresserade journalister som redan visste något om oss på Södertörn och ställde ganska detaljerade och intresserade frågor. Någon ville intervjua mig i en livestreamad intervju, någon ville samarbeta i framtida forskningsprojekt, men framför allt var det personer som kom fram till oss och för att de kände någon av oss i montern. Det kanterallgula gratisgodiset med texten Södertörns högskola drog naturligtvis också sin publik.

Vi som rest till mässan var Gunnar Nygren, professor Journalistik, Jonas Andersson Schwarz husforskare på Forsman och Bodenfors men också forskare på MKV på Södertörn, och undertecknad. Vi hade otroligt trevligt i vår monter, trots att det rådde stor färskvattenbrist, vi stundtals utsattes för akut tristess, och bakgrundsljudet låg som en ganska plågsam, konstant ljudmatta. Både Gunnar och Jonas hade varit på MEG förut och de sa båda att det kändes som om det var mindre folk det här året jämfört med tidigare. Att det skulle vara färre besökare än vanligt dementeras dock av arrangörerna i en intervju i Göteborgs-Posten.

mms_img469199010 (1)

Vi delade monterutrymmet med forskare från Göteborgs Universitet och Nordicom samt Stockholms Universitet. Enstaka forskare från andra ställen i landet gjorde också korta visiter, såsom Michael Karlsson från Karlstad Universitet. Den mest välbesökta programpunkten var när Nordicom presenterade siffror från Mediebarometern 2013. Ulrika Facht redogjorde bland annat för hur de mobila plattformarna ökar markant. Ett annat välbesökt nummer var professor Mats Ekströms programpunkt om internets betydelse för ungdomars demokratiska engagemang och politiska deltagande.

Det som var mest givande för min del var att jag fick tillfälle att prata lite med vissa personer som jag egentligen redan i professionella sammanhang var ytligt bekant med. Då kunde man ställa en fråga man dragit sig för att ställa via e-post eller telefon – liksom slänga ur sig det av bara farten, fast man egentligen gått och grunnat på det här rätt så länge.

Förmodligen var precis detta vinsten för de flesta besökarna på mässan. Att få träffa folk som man inte riktigt får anledning att träffa annars och råka ställa frågor som får lika ogenomtänkta och ibland lite för ärliga svar. Det ska man inte underskatta betydelsen av.

Välkommen till journalistikforskarbloggen!

Vad håller ni journalistikforskare på med?

Frågan möter mig ibland när jag träffar journalister och branschfolk, men också när jag möter kollegor inom den akademiska världen. Frågan träffar en öm punkt för många forskare – vi är inte särskilt bra på att berätta vad vi gör, att hålla igång dialogen med vår omvärld.

Det finns traditionella akademiska former för diskussion om forskning; seminarier och konferenser där forskare utbyter kunskap och erfarenheter. Men det finns inte så många forum för en bredare diskussion som överbryggar avståndet mellan forskarna och omvärlden. Forskare är ofta inte heller så bra på att använda nya nätbaserade plattformar för diskussion.

Journalistikforskning är alltför viktig för att stanna i de akademiska seminarierummen. Den kunskap som skapas i forskningen om journalistik måste också prövas i diskussioner med andra. Såväl med journalister på redaktioner, som med andra forskare och med alla som är intresserade av journalistikens roll i samhället.

Detta är bakgrunden till den här bloggen. Den är vårt försök att berätta något om vad vi journalistikforskare på Södertörn arbetar med, vad vi diskuterar och vilka frågor som upptar oss. I bloggen kommer vi att skriva om forskning, om konferenser och seminarier eller bara om sånt vi läser som förtjänar en vidare spridning.

Vi som skriver i bloggen hittar du överst på sidan. Läs och kommentera!

Gunnar Nygren, professor i journalistik

1 3 4 5