Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Perspektiv på Gaza

Ämnet religionshistoria på Södertörns högskola arrangerade i förra veckan ett heldagsseminarium om konflikthärdar i Mellanöstern. Det var ett utmärkt initiativ av två skäl. För det första är det viktigt att sätta in konflikterna i ett större och inte minstett historiskt perspektiv. För det andra är det viktigt att ge unga studenter som inte själva kunnat följa händelseutvecklingen en möjlighet att få ett helhetsgrepp på konflikter som ofta rapporteras på ett fragmentariskt sätt i den traditionella nyhetsrapporteringen.

Sommarens händelseutveckling i och runt Gaza-området var ämnet för förmiddagen under seminariet. Medieskugga är ett uttryck som inte ska missbrukas, men det känns som om sommarmånadernas fasansfulla utveckling i området nu försvunnit ur mediebevakningen när situationen hårdnat i Syrien och Irak. Det är beklagligt men ofta vanligt när en akut krissituation övergått i ett mindre dramatiskt skede. Men mediebevakningen är ofta situationistisk och alarmistisk. Utrymmet för realistisk konflikthantering för att inte tala om konfliktlösning är sällsynt.

Några referenspunkter var särskilt intressanta under religionshistorias seminariedag. Christer Hedin, religionshistoriker vid Stockholms universitet,  inledde med att klargöra vissa misstolkningar av judisk religiositet. Uppfattningen att judisk religion skulle anse sig själv som ”det utvalda folket” har inget stöd i forskningen. Sannolikt handlar detta om en misstolkning av den judiska lärans uppfattning om det egna folket som budbärare av Guds budskap. Idén om den judiska nationen med en egen statsbildning i Västasien är en sentida konstruktion, men uppfattas inom den judiska läran som ett villkor för en fortsatt existens som folk. Att förintelsen under andra världskriget kunde äga rum uppfattades som att Gud övergivit judarna och under senare tid har man även börjat tvivla på det stöd från USA som varit förutsättning för den egna statens existens. Därav den hårda attityden mot alla försök att stärka palestiniernas möjlighet att bilda en egen stat.

Vårens uppgörelse mellan Hamas och Fatah, som ledde till en ny teknokratisk regeringsbildning, betraktades av den nuvarande israeliska statsledningen som ett direkt hot. Den tillspetsade situationen i somras urartade när olika militaristiska falanger på båda sidor utnyttjade situationen för att utlösa en ny invasion av Gaza och intensifierade raketattacker mot Israel. Konsekvenserna har blivit en obehaglig hatstämning mellan folkgrupperna som inte varit fallet tidigare och som lett till att människor misshandlats på öppen gata i Jerusalem, påpekade Lotta Schullerqvist, tidigare Mellanöstern-korrespondent för Dagens Nyheter.

Den så kallade Israel-Palestina-konflikten kan inte lösas av Israel eller Palestina på egen hand. Fredslösningar måste ske med regionala insatser, där de tidigare fredsförslagen från arabstaterna var ett initiativ i rätt riktning, sade Inga Brandell, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola. Hon ser inte en tvåstatslösning som realistisk, men möjligen en ”Mellanösterns förenta stater”. För att något sådant ska komma till stånd krävs emellertid att USA tar ansvar. Och ett steg i den riktningen är att den kristna högern försvagats i USA, sade Christer Hedin. Den kristna högern har tidigare varit den hårda Israel-falangens främsta stöd.

Jöran Hök

 

Valrörelsens paradoxer

Valet är över och ett och annat ögonbryn har höjts över att det högerpopulistiska partiet blev det enda som fick en betydande ökning av väljarstödet. Ändå var det detta som prognoserna förutspådde: tillbakagång för det regeringsbärande partiet, framgång för högerpopulisterna. Men varför blev det så?

Mitt intryck är att partierna avstått från tydlig profilering. Detta kan bero på att partiledningarna låtit valstrategerna alltför ängsligt bevaka alla utspel som skulle kunna oroa de presumtiva mittenväljarna. Medialiseringens effekt har blivit utslätade budskap. Skiljelinjerna har blivit otydliga. ”Ju fler partier, desto mer snarlika budskap” är valets första paradox.

Den närmast outhärdliga trängseln i mittfåran lämnade utrymme för det parti som ett stigande antal väljare uppfattat som mittfårans och käbblets kritiker. Sd tackade och tog emot.

Valets andra paradox är att detta parti, som medvetet valt en anti-medial politik och i åratal vädjat till en väljargrupp som är tämligen okänslig för mediebudskapen (tänk bara på alla skandaler och uteslutningar) – att detta parti gynnats av mediehanteringen.

Jag gissar att samma mediehantering kommer att slå tillbaka först när de populistiska budskapen på olika sätt ställs inför prövning. Men för att detta ska ske krävs det en annorlunda hantering av populismen. Det gäller såväl de etablerade partiernas mediestrateger som de kritiskt granskande journalisterna. Hur denna hantering ter sig i det nya parlamentariska läget – och ute i flera kommuner – är för tidigt att säga. Men det är en viktig fråga för den kommande valperiodens journalistikforskning.

Lokalt, lokalt, lokalt

Lokaljournalistiken tycks få en renässans. Åtminstone som lockbete för en bransch som brottas med svår betalningsovilja hos de yngre generationerna.
Kombinationen tv och lokala nyheter kan bli sommarens fluga. Smålandsposten har redan gått i bräschen genom att börja sända division fyra matcher i fotboll till läsekretsen. Och tidningsutgivarna ropade nyligen hurra när siffrorna för den lokala annonseringen (till skillnad från all annan pressannonsering) plötsligt visade på plus en hel månad jämfört med föregående år.

Jönköpings-Posten, som till hör den koncern som dröjde längst med att skapa egna hemsidor, har nu rusat fram till täten och sänt egen TV under beteckningen ”riktig lokal TV”. Andra koncerner har haft lokal-TV en längre tid, t ex ägarna av Norrköpings Tidningar.

Men den lokalistiska trenden saknar inte motsägelser. Jag gissar att de flesta medieägare håller med om att det lokala materialet är för viktigt för att förringas. Men samtidigt har många lokalredaktionerna dragits in av besparingsskäl. Och ersättningen? Ibland blir det påvert. Som t ex när Skånska Dagbladet nyligen lanserade en rad gratistidningar i mellersta Skåne. Dock utan undersökande journalistik. Den får man hitta någon annanstans, deklarerade tidningsledningen på en närgången fråga från tidningen Medievärlden.

En annan motsägelse: när det gnisslar i de stora koncernerna väljer man att göra sig av med det lokala. Ett exempel är Göteborgsbaserade Stampen som nu annonserat ut Mitt-i-tidningarna, en kassako men på östkusten.

För någon vecka sedan var jag och lyssnade på ett seminarium om den lokala demokratins utveckling i världen. Arrangör: Idea, den internationella valdemokrati-institutionen. En ny rapport visar att utbredningen och uthålligheten i upprätthållande av seriösa lokal- och regionalval stadigt är på tillväxt i världen. Denna glädjande utveckling gynnar och gynnas av lokala massmedier som kan ge läsekretsen ett kritiskt forum i närområdet.

Här hemma fick vi en annan debatt när TV4 plötsligt valde att stänga sina regionala tv-sändningar. Det är ingen hemlighet att man i de kommersiella tv-bolagen är nervösa för att råka ut för samma vikande kurvor som papperstidningsbranschen. Det regionala har aldrig varit ett koncept som gått hem. Men vad händer med granskningen av lokal och regional politik när bevakningen tunnas ut?

Dagens massmediekris ska inte ses om en kris för den lokala nyhetsbevakningen utan som en kris för papperstidningarna, konstaterade nyligen massmedieprofessorn Ingela Wadbring när hon gästade Södertörns högskola för att presentera ett nytt forskningspaper i frågan. Med hjälp av den outsinliga SOM-undersökningen konstaterar Wadbring att det är de yngsta generationerna som sviker de lokala nyhetstidningarna. De yngre har alltid läst nyhetstidningar i mindre utsträckning än de äldre generationerna, konstaterar Wadbring i rapporten som skrivits tillsammans med kollegan från Göteborg Annika Bergström. Men – idag är gape4t mellan yngre och äldre större än någonsin. Och det finns inget som tyder på en utveckling i någon annan riktning.

En dagspressjournalist beskrev dilemmat i ett samtal förra året. Hans arbetsplats, en regional nyhetstidning, förlorar varje år 400 hushåll som prenumeranter, samtliga tillhörande den äldsta generationen. Men hur ska de ersättas? Det tycks inte spela någon roll hur man än försöker. Resultatet är upplagekurvor som stadigt pekar nedåt. Det är inte svårt att gissa sig till att följden blir krympande resurser för lokal journalistik.

För den traditionella mediebranschen ställer detta stora krav på nytänkande. Jag ber att få efterlysa ett vinnarkoncept bortom lokala fotbollsmatcher och annonsblad.

Jöran Hök

Gräv 2014 (2): Journalister ska inte behöva frukta för sina liv

Den fysiska säkerheten för journalister stod i centrum även andra dagen av Grävande journalisters stora seminarium i Umeå. På fredagen hölls en tyst minut för den mördade Nils Horner vid en paneldiskussion om framtida åtgärder för säkrare arbetsförhållanden för undersökande journalister, På lördagen belystes säkerheten för journalister som avslöjar korruption i Ryssland, men också åtgärder för svenskar på grävjobb i andra länder.

Grigorij Pasko är en rysk journalist som suttit i fängelse efter att ha avslöjat dumpningar av radioaktivt avfall i havet. Idag arbetar han både med miljöfrågor och korruption – ett arbete i motvind.
– I Ryssland är staten en maffia, sade han inför närmare hundra seminariedeltagare (ett av många parallella seminarier).
– Situationen påminner om medeltiden, men vi kan inte vänta på bättre tider. Vi måste skriva nu. Annars är riskerar vi att glömma hur man ska skriva.
Pasko jobbar med kurser och föreläsningar för journalister och studenter på många platser i Ryssland. På så sätt ger man nya röster möjlighet att kritisera de allt mörkare förhållandena i landet.
– Vi har fokus på fysisk säkerhet för journalisterna, sade Pasko som arbetat på den ännu frispråkiga Novaja Gazeta där han under tre år delade tjänsterum med Anna Politovskaja, en annan journalist som fått plikta med livet.

Den amerikanska och ryska journalisten Masha Gessen föreläste om sin bok “mannen utan ansikte”, boken som försöker förklara varför Ryssland i dag har en allt mer maktfullkomlig president. Gessens tes är att Putin ser sig som räddare av den stat som förråtts av svaga ledare som Gorbatjov och svekfulla utländska krafter, läs amerikanerna. Putin leds av den paranoida tanken att den inre fienden är den största faran, något som lever kvar sedan Putins arbete för KGB under sovjettiden. De allt mer åstramade rättigheterna ska ses i det ljuset och de åtföljs nu allt mer med hänvisning till konservativa värden som hotas av västinfluerad dekadens. Resultatet blir en stat som inte tolererar samhällskritik och det drabbar såväl oppositionella som grävande journalister.

En annan aspekt av säkerheten för journalister handlar om överväganden när hemmaredaktionen ger sig ut till länder där arbetsförhållandena kan bli riskabla. Ett sådant exempel är TV4- produktionen om Stora Ensos utnyttjande av barnarbete under miserabla förhållanden i Pakistan. ”Kalla fakta”-redaktionen berättade om hur man arbetade för att ta sig ut till de utsatta områdena utan att riskera alltför närsynt polisiär uppvaktning och utan att det egentliga syftet med resan avslöjades.
Inslaget om barnarbetet som nu lett till att flera chefer fått gå på Stora Enso syftar också till att bidra till att ge barnen rätt till ett värdigt liv i Pakistan. Det är ett arbete som kräver internationellt samarbete och uppföljning av ett avslöjande reportage som redan givit eko.

Jöran Hök

Fotnot: Kalla fakta-programmet sändes i mars och kan ses på TV4 Play.

Masha Gessens bok ”Mannen utan ansikte ” finns även på svenska. Gavs ut av Brombergs 2012, i pocket 2013.

Gräv 2014: ”hacktivisterna” i fokus

2010-talet har varit något av ”hacktivisternas” årtionde. David Leigh är en av de framträdande reportrar som arbetade med brittiska Guardians publicering av Wikleaks, med Julian Assange som ledande hackern och aktivist, senare följd av andra, däribland Snowden.
Leigh var inledningstalare på Gräv-konferensen (se fotnot) i Umeå på Fredagen.
En intressant detalj för internationell journalistikforskning är att Wikileak-affären startade ett unikt internationellt journalstiksamarbete. Journalister, it-experter och chefredaktörer från fem stora massmedier (New York Times, the Guardian, Le Monde, El Pais och der Spiegel) möttes och utbytte material.
Men inte utan problem:
– Vi tänker på olika sätt och har olika resurser, sade Leigh
– Men när vi undersökande journalister arbetar över gränserna kan vi åtstadkomma fantastiska resultat.
Ett annat exempel på internationellt samarbete är det gigantiska datamaterial som användes för att genomföra det stora grävprojektet kring den penningtvätt som länge pågått ostört via några ökända skattaparadis-öar. I projektet samarbetade över 100 journalister i olika länder. De fann att maskerade fastighetsaffärer i centrala London ledde till några rika affärsmän, inte bara i England utan över hela världen: en stormrik person i Kazachstan, en magnat i Ukraina och, vilket var mer oväntat, till flera regeringstjänstemän och företagsledare i Kina.
David Leigh kallar det nya internationella samarbetet för en ny typ av undersökande journalistik – det är grävande där man använder sig av stora datamängder som sorteras till sökbara databaser och som används internationellt.

Naturligtvis finns det en rad tekniska, men framför allt etiska problem med hanteringen.
Ett viktigt etiskt problem är vad som ska publiceras. Guardian valde att aktivt utelämna  bland annat namngivning av uppgiftslämnare i Afghanistan. Men ett problem för journalisterna är att ”hacktivisterna” inte har samma inställning till etiska frågor. De vill ofta publicera allt – och gör det också. Och många glömmer bort (eller vet inte) att de ledande ”hacktivisterna” Snowden och Assange även är aktivister på den politiska högerkanten. De har med andra ord en specifik politisk agenda och även det måste naturligtvis tas med när man gör etiska överväganden före publicering.
Jöran Hök
Fotnot: Grävande journalister är den svenska organisationen för undersökande journalistik. Publicerar tidskriften Gräv-Scoop och arrangerar ett stort grävseminarium varje år på olika platser i Sverige. Denna gång i Umeå under två dagar.

1 2