Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Klyftor innanför och utanför journalistiken

Politisk kommunikation är en av de största divisionerna på ICA-konferenserna. Den firar 40-årsjubileum, och har 700 medlemmar (ICA-medlemmarna är i genomsnitt med i 2,3 divisioner – när områden glider ihop behöver man vara med på fler ställen). Ansvarig för programmet de senaste två konferenserna har varit Jesper Strömbäck, professor på Mittuniversitetet i Sundsvall. I år tog han klivet upp som ordförande för divisionen – grattis!

På lördagen var jag på två intressanta sessioner med politisk kommunikation. På den första presenterades flera innehållsanalyser om politikens plats i medierna. Andrea Umbricht från Zürich redovisade en stor studie med 6000 artiklar från 18 tidningar i sex länder under en 50-årsperiod. Frågan var hur den politiska journalistiken populariserats i ett längre perspektiv, med tysk noggrannhet hade allt detta förankrats teoretiskt i forskning om olika mediesystem (Hallin/Mancini) och slutsatser blev att visst hade den förändrats. Men inte lika mycket i Tyskland/Schweitz som i USA/UK. Mer sensationer och skandaler, men också mer anpassat till publiken. Detta var också poängen från Stephen Cushion från Cardiff som undersökt TV-nyheter i UK sedan 1991 – där tar nya former av liverapportering och frågor från nyhetsankaret till reportern på fältet allt större plats. Men det är inte samma sak som kommersialisering, betonade Cushion utan kan ses som ett sätt att förverkliga ”public service values”  och förklara för medborgarna vad det handlar om.

Mer oroande var då de siffror Michael Karlsson från Karlstad visade på förändringen i ämnesvalen i webbjournalistiken. Han hade undersökt sex webbplatser i Sverige och England, och titeln på hans paper var ”Goodbye politics, hello lifestyle”. Alla sajter rör sig mot en klar tabloidisering, och innehållet på dn.se hade 2012 samma sammansättning som aftonbladet.se tio år tidigare. Politik och samhälle marginaliseras för lifestyle som kan ligga kvar länge och locka läsare, och dessutom kopplas till annonser som drar in pengar.

Efter en långdragen session med tre äldre brittiska gentlemän som konstaterade att journalistikforskningen var bättre förr, så återvände jag till politiken och begreppet ”mediatization”. I en panel gav författarna till en ny bok om begreppet (red Strömbäck/Esser) nya perspektiv. Hittills har mediatization beskrivits som mediernas sätt att påverka och förändra politiken. Men Frank Marcinkowski vände på det, och betonade att den är politikens sätt att utnyttja medierna för att fånga medborgarnas intresse, att det är mediatization som gör politiken möjlig idag. Att relationen är ömsesidig höll alla med om, frågan är bara vilken sida som har övertaget. Det är inte självklart att det är medierna.

I många av sessionerna ä perspektiven jämförande, och det blir tydligt att klyftorna är avgrundsdjupa mellanjournalistikens villkor i olika länder. Lars Willnat redovisade de första resultaten från förra årets undersökning av amerikanska journalister – som han sammanfattade med en tidningsrubrik: Underbetalda, utnyttjade och missnöjda medelålders vita män. Annorlunda var det för de 77 journalisterna på Fidji (i stort set alla på ön) som kartlagts i en enkät – trots blodiga kupper se senaste åren försöker de göra sitt jobb och både granska makten och bidra till landets utveckling.

Klyftorna finns också utanför konferenshotellet  och journalistiken. Det var lördagsshopping på Macy´s och det stora varuhuset med det svenskklingande namnet Nordstrom. Men också fullt av gatumusiker och tiggare som försökte samla ihop smulorna för att få ihop vardagen. En ung kille spelade dragspel för att få ihop avgiften till college, en man spelade jazzstandards på altsaxofon med inlevelse medan dottern satt intill och väntade på att pappa skulle jobba klart. Eroll Garners ”Misty” klingade ut i korsningen av Pike Street 6th Avenue med nya improvisationer och gångar samtidigt som andra betydligt risigare uteliggare höll fram sina slitna muggar från Starbucks.

IMG_1077

”Good life” i Seattle – med Treo och digitala teorier

”Communication and the good life” är temat för årets stora forskningskonferens med ICA, International Communication Association. Det är den 64e konferensen, och i år hålls den i Seattle i USAs nordvästra hörn. Över 2000 paper behandlas i de drygt 20 divisioner som konferensen är indelad i. Medieforskare fyller alla hörn i det stora Sheraton Hotel downtown i Seattle, men det är inte större än att man springer på kollegor från både Södertörn och andra kända ansikten från när och fjärran. En sådan här konferens blir både ett sätt att hålla koll på vad forskningen gör och att återknyta gamla kontakter.

Själv har jag känt mig ganska långt från ”the good life”. Med dygnet upp och ner (nio timmars tidsskillnad)  och en kraftig förkylning som gör omvärlden burkig och avlägsen tog jag mig igenom den första konferensdagen. Tillsammans med medhjälparna Treo och Bafucin.

Denna dag innehöll också min egen presentation i en lite spretig panel under rubriken ”Media systems and Media Markets: Effects on Journalism”. Jag redovisade resultat från vår stora enkät med journalister i Sverige, Ryssland och Polen om vad som påverkar journalisternas känsla av autonomi i jobbet. Att trender i medieutvecklingen både försvagar och kan förstärka journalisters självständighet i det dagliga arbetet. Och att skillnaderna inte är så stora mellan mediesystemen.

En annan forskare i panelen var Andrew Kennis från Texas som redovisade en lång lista på tystade journalister, avslöjanden som stoppats. Denna lista omfattade enbart ledande medieföretag i USA, och han diskuterade de teoretiska modellerna som ska förklara detta- propagandamodellen som betonar strukturer och ägande och andra modeller som betonar självcensur och självpåtagna begränsningar. Intressant parallell till min redovisning av hur ryska journalister trots politiskt tryck, uppfattar sig vara ganska självständiga i jobbet.

En annan forskare i min panel var Helle Sjövaag från Bergen som redovisade en undersökning av vad som händer när Schibsted samordnar sin produktion av regionala tidningar. Hon sa själv att hon brukade vara det positiva nordiska undantaget vid konferenser, och det var hon också nu. Samordningen hade inte gått ut över det lokala som tvärtom stärktes i den nya flerkanalsmiljön.

Många av seminarierna har rubriker som kopplar till sociala medier och hur det pågående skiftet i mediesystemet gör att forskningen måste hitta nya sätt att tänka. En panel på eftermiddagen under ledning av Steen Steensen från Oslo sammanfattade vad det betyder för journalistikforskningen.  I panelen satt ett antal forskare som medverkar i ett kommande dubbelnummer av Journalism Practice på temat, och åhörarna fyllde snabbt stolar, golv och väggar i rummet.  Intressantast för mig var David Domingo från Bryssel som betonade att vi måste gå från att se journalistiken som en institution till att se den mer som ett nätverk, från fasta strukturer till ett antal praktiker där många olika aktörer kan finnas. För att göra detta använde han sig av aktörs-nätverksteori (ANT) som blir alltmer populär för att kunna förstå dagens mer flytande verklighet.

Men det faktum att så många yngre forskare ägnar sig åt sociala medier, föranledde också äldre kollegor att komma med försynta kommentarer. Som på en betydligt glesare besökt panel på morgonen där den polska medieforskarföreningen diskuterade läget för medieforskningen i Öst- och Centraleuropa 25 år efter murens fall. Ett tiotal forskare satt utspridda i salen, och hörde forskaren i politisk kommunikation Gianpetro Mazzoleni från Milano påpeka att man inte ska glömma de gamla medierna, folk ser fortfarande på tv och läser tidningar.

Också Zrinjka Perusko från Kroatien betonade kontinuiteten i synen på hur mediesystem förändras i den ”post-socialistiska” sfären av Europa. Med begrepp som historisk institutionalism och ”path dependency” beskrev hon hur forskningen varit alltför inriktad på vad som hänt efter 1989, och missat de historiska rötterna i varje land. ”Realsocialismen” var inte så enhetlig som man kanske trodde i väst, och man kan inte klumpa ihop utvecklingen i alla länder som en del amerikanska forskare gör. Man kan inte heller överföra modellerna från väst, t ex så betyder inte en marknadsinriktning av medierna att någon slags professionalism växer fram automatisk bland journalister.  Tvärtom har det visar sig i många ”postsocialistiska” länder.

Från detta gick jag direkt till ett metodseminarium om innehållsanalys med datorstöd, det som ofta kallas ”big data”. Nya metoder som lockar många forskare. Ganska nära det vi arbetar med på Södertörn i projektet Datajournalistik, och metoder och arbetsprocess är lika på många sätt.  Forskare från University of Minnesota, från Münster och från Bergen redovisade hur de gjorde och det blev tydligt att detta inte är någon enkel genväg till snabba resultat. Men kanske till andra resultat än vad som tidigare varit möjligt.

Forskning och journalistik ligger ofta nära varandra. Med snabba kast mellan historiska traditioner och digital revolution. Det är det som gör den här konferensen så spännande.

 

IMG_1061

På fiskmarknaden vid Pike Street har den nyfångade vildlaxen från Copper River i Alaska just inkommit. Den har blivit en delikatess, och kostar 38 dollar kilot i disken. Men är den verkligen värd detta, eller är det bara marknadsföring undrar gratistidningen Seattle Weekly?

 

De journalistiska grundfärdigheterna behövs!

Jyväskylä har blivit en tropisk plats denna dag när EJTA har konferens. De europeiska besökarna häpnar, men har svårt att sova – det är för ljust på nätterna. Detta kan också bero på att EJTA lite är ett cocktailnätverk med mycket trevlig samvaro.  Konferensen om sociala mediers påverkan på journalistutbildningen inleddes av ordföranden Nico Droc som målade upp en mörk bild av journalistiken, guldåldern är över, journalistutbildningar måste bli proaktiva för att möta utmaningarna och inte försöka bevara det gamla.

  Och visst fanns andra föredragningar om journalistikens undergång, men också framställningar om möjligheter.

Det är egentligen inte så stor skillnad, menade exempelvis Marit Jaakkola från Universitetet i Tampere. Medielandskapet är annorlunda men inte de journalistiska grundfärdigheterna som krävs. Hon använder sociala medier i sin undervisning, men inte särskilt skapade program, utan de tjänster som redan är tillgängliga för studenterna i deras medielandskap. Datajournalistik diskuterades livligt; ska studenterna tvingas lära sig det? Motsägande tesen om ”digital natives” framkom problem med att unga inte kan teknik. Från flera länder rapporterades om svårigheter att få studenter intresserade. De har ofta inte de tekniska kunskaper som krävs, är rädda för siffror och vissa har en form av psykologiskt motstånd mot vissa sociala medier som exempelvis Twitter. Marit Jakkola tvingar sina studenter att twittra och även representanten från Schweiz berättade att de vill göra datajournalistik obligatoriskt – annars har de ju inget jobb.

   Timo Hytönen förklarade för en förvånad publik att sociala medier egentligen är ”slow media”. Med detta menade han att den diskussion som kan förekomma på sociala medier tar lång tid på sig för att skapa mening, egentlig mening. Han berättade om hur en diskussion om rätten att sportfiska i Finland malt på men till slut lett till förslag om ändrad reglering. Man ska inte döma ut en diskussion på sociala medier utan ge den tid att utvecklas och den journalistiska uppgiften är att haka på diskussionen.

   Journalistiska entreprenörer fanns på plats, både företag och ur ett utbildningsperspektiv. Jens Tönnesman från en journalistutbildning i Köln beskrev hur de lärde journaliststudenterna att skaffa sig nätverk och få många ”followers” på sociala medier. Därefter blev de attraktiva att anställa, eftersom de som personer hade ett varumärke och en publik på sociala medier.  Företaget Long Play presenterade sig. Det är en grupp av 8 frilansjournalister som paketerar sina undersökande reportage som e-böcker som de säljer till den finländska publiken. De ger ut ett undersökande reportage per månad och får sina inkomster direkt från läsarna. Reetta Nousiainen berättade om att de bara börjat, utan pengar och lanserade sig på socialamedier. De går bra för dem och de vill sprida sin förtagsidé till andra länder. Något för Sverige, tyckte jag, där journalisterna har flyttat längre reportage till böcker.

  Det förekom också röster om att kärnvärdena i journalistiken måste läras ut med emfas i det nya medilnadskapet; är nyheten sann, nya etiska dilemman uppkommer osv. Studenter behöver lära sig dessa kärnvärden. Konferensen avslutades med en schweizisk röst som menade att vi måste börja se sociala medier som ett verktyg, inte som ett hot mot journalistiken.

   Många här saknar Karin Stigbrant, som jag har fått många varma hälsningar till.

Elin Gardeström

Media Innovation – vad är det?

Efter två dagar på konferens om ”media innovation” vid universitetet i Oslo är huvudet fullt av intryck. Ett tema var ”Innovation in the newsroom”, och där hade jag mitt paper om attityder och erfarenheter bland journalister när det gäller ”multikompetens”. Inte alls så negativt som man skulle kunna tro – och de som har egen erfarenhet är betydligt mer positiva är de som saknar det och känner sig förbisprungna av teknikutvecklingen. Andra i denna session var t ex Gerald Smit från Ütrecht som pratade om hur redaktioner kan arbeta fram bättre visualiseringar i samarbete. Och Leonardo Desideri från Navarra som diskuterade hur den ständiga publiceringen förändrar journalistiken och vilka alternativa former det finns av digitala medier med en början och ett slut.

I den sista sessionen idag var det flera spännande paper om t ex hur journalister bedömer trovärdigheten i källor på sociala medier och om hur Twittter används för spridning av medieinnehåll. Hela programmet med alla namn och rubriker finns på länken här.

Men konferensen efterlämnade också en känsla av att innovation används som ett slags modeord, ett tjusigt sätt att visa att man visst hänger med. Det finns visserligen teoretiska definitioner och en forskning att förankra studierna i. Men samtidigt används ordet också som ett sätt att beskriva alla sätt att använda digital teknik. Utan någon större förankring i de sociala och ekonomiska villkor som är både drivkrafter och hinder när det gäller ny teknik. Utan att diskutera makt och inflytande – vem behöver de nya tjänsterna och varför?

Telenors forskningsdirektör Björn Taale Sandberg var en av de inbjudna talarna från branschen. För honom handlade det om hur man skulle kunna bygga ut näten så att de klarar en ökning av trafiken med 66 % varje år. För att göra det har Telenor nu för små vinster, enligt forskningschefen. Istället ville han  att ”content providers” skulle börja betala för att använda näten, t ex  Google, Youtube och Facebook.

Att telekombolagen gjort rekordstora vinster i tio år som de bl a (som Telia) använt för att muta korrupta regimer i Asien, nämndes inte. Istället ska de medieföretag som nu säger upp journalister i hundratal också börja betala för att distribuera sitt innehåll på nätet. För Google och de andra jättarna från USA producerar ju knappast något innehåll själva, de bara tillhandahåller det andra producerat.

Här blir frågorna om makt och ekonomiska villkor tydliga. Om Telenors innovation blir ny standard i telekomindustrin internationellt, så betyder det att de medieföretag som producerar den journalistik som är livsnödvändig för demokrati och samhällets offentliga sfär får det ännu svårare. Skulle det vara en innovation?

 

 

Den ryska blogosfären som en alternativ offentlighet

Vid Higher School of Economics i St Petersburg finns ett lab för studier av sociala medier. Chefen heter Olessia Koltsova, och hon var på Södertörn tisdagen 22 april för att berätta om sin forskning. Seminariet ordnades av medie- och kommunikationsvetenskap som tidigare samarbetat med Koltsova i forskningsprojekt.

De stora ryska medierna har de senaste månaderna varit fulla av propaganda runt konflikten med Ukraina. Men det finns också andra offentligheter i Ryssland, kunde Olessia Koltsova visa på sitt seminarium. Blogportalen LiveJournal har miljontals användare, och bland ryssar under 34 år är nätanvändningen större än tv-tittandet.

Under tre perioder 2011-2012 undersökte Olessia Koltsova och hennes kollegor vid HSEs lab  de 2000 mest populära bloggarna på LiveJournal. Två av perioderna var veckorna runt parlamentsvalet och presidentvalet då det var stora protester mot valfusk och demonstrationer i många stora ryska städer. Också på bloggarna var valet en huvudfråga. Med hjälp av datorbaserade analyser av närmare 100 000 bloggposter kunde Koltsova få fram att valen var en huvudfråga i samhällsdebatten i bloggarna. Hälften av det samhällsrelaterade innehållet i bloggarna handlade om valet. En manuell analys av ett urval visade mycket kritik, men det fanns ingen direkt korrelation mellan stödet för oppositionen och för siffrorna för oppositionspartier i opinionsundersökningar. Kanske ett tecken på misstron mot politikerna.

Hela undersökningen finns i denna artikel som Olessia Koltsova skrivit med sin kollega Andrey Shcherbak finns här.

 

1 2 3