Blogg / Journalistik – Forskning

En blogg om aktuell journalistikforskning med forskare från Södertörns högskola.

Perspektiv på Gaza

Ämnet religionshistoria på Södertörns högskola arrangerade i förra veckan ett heldagsseminarium om konflikthärdar i Mellanöstern. Det var ett utmärkt initiativ av två skäl. För det första är det viktigt att sätta in konflikterna i ett större och inte minstett historiskt perspektiv. För det andra är det viktigt att ge unga studenter som inte själva kunnat följa händelseutvecklingen en möjlighet att få ett helhetsgrepp på konflikter som ofta rapporteras på ett fragmentariskt sätt i den traditionella nyhetsrapporteringen.

Sommarens händelseutveckling i och runt Gaza-området var ämnet för förmiddagen under seminariet. Medieskugga är ett uttryck som inte ska missbrukas, men det känns som om sommarmånadernas fasansfulla utveckling i området nu försvunnit ur mediebevakningen när situationen hårdnat i Syrien och Irak. Det är beklagligt men ofta vanligt när en akut krissituation övergått i ett mindre dramatiskt skede. Men mediebevakningen är ofta situationistisk och alarmistisk. Utrymmet för realistisk konflikthantering för att inte tala om konfliktlösning är sällsynt.

Några referenspunkter var särskilt intressanta under religionshistorias seminariedag. Christer Hedin, religionshistoriker vid Stockholms universitet,  inledde med att klargöra vissa misstolkningar av judisk religiositet. Uppfattningen att judisk religion skulle anse sig själv som ”det utvalda folket” har inget stöd i forskningen. Sannolikt handlar detta om en misstolkning av den judiska lärans uppfattning om det egna folket som budbärare av Guds budskap. Idén om den judiska nationen med en egen statsbildning i Västasien är en sentida konstruktion, men uppfattas inom den judiska läran som ett villkor för en fortsatt existens som folk. Att förintelsen under andra världskriget kunde äga rum uppfattades som att Gud övergivit judarna och under senare tid har man även börjat tvivla på det stöd från USA som varit förutsättning för den egna statens existens. Därav den hårda attityden mot alla försök att stärka palestiniernas möjlighet att bilda en egen stat.

Vårens uppgörelse mellan Hamas och Fatah, som ledde till en ny teknokratisk regeringsbildning, betraktades av den nuvarande israeliska statsledningen som ett direkt hot. Den tillspetsade situationen i somras urartade när olika militaristiska falanger på båda sidor utnyttjade situationen för att utlösa en ny invasion av Gaza och intensifierade raketattacker mot Israel. Konsekvenserna har blivit en obehaglig hatstämning mellan folkgrupperna som inte varit fallet tidigare och som lett till att människor misshandlats på öppen gata i Jerusalem, påpekade Lotta Schullerqvist, tidigare Mellanöstern-korrespondent för Dagens Nyheter.

Den så kallade Israel-Palestina-konflikten kan inte lösas av Israel eller Palestina på egen hand. Fredslösningar måste ske med regionala insatser, där de tidigare fredsförslagen från arabstaterna var ett initiativ i rätt riktning, sade Inga Brandell, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola. Hon ser inte en tvåstatslösning som realistisk, men möjligen en ”Mellanösterns förenta stater”. För att något sådant ska komma till stånd krävs emellertid att USA tar ansvar. Och ett steg i den riktningen är att den kristna högern försvagats i USA, sade Christer Hedin. Den kristna högern har tidigare varit den hårda Israel-falangens främsta stöd.

Jöran Hök

 

Valrörelsens paradoxer

Valet är över och ett och annat ögonbryn har höjts över att det högerpopulistiska partiet blev det enda som fick en betydande ökning av väljarstödet. Ändå var det detta som prognoserna förutspådde: tillbakagång för det regeringsbärande partiet, framgång för högerpopulisterna. Men varför blev det så?

Mitt intryck är att partierna avstått från tydlig profilering. Detta kan bero på att partiledningarna låtit valstrategerna alltför ängsligt bevaka alla utspel som skulle kunna oroa de presumtiva mittenväljarna. Medialiseringens effekt har blivit utslätade budskap. Skiljelinjerna har blivit otydliga. ”Ju fler partier, desto mer snarlika budskap” är valets första paradox.

Den närmast outhärdliga trängseln i mittfåran lämnade utrymme för det parti som ett stigande antal väljare uppfattat som mittfårans och käbblets kritiker. Sd tackade och tog emot.

Valets andra paradox är att detta parti, som medvetet valt en anti-medial politik och i åratal vädjat till en väljargrupp som är tämligen okänslig för mediebudskapen (tänk bara på alla skandaler och uteslutningar) – att detta parti gynnats av mediehanteringen.

Jag gissar att samma mediehantering kommer att slå tillbaka först när de populistiska budskapen på olika sätt ställs inför prövning. Men för att detta ska ske krävs det en annorlunda hantering av populismen. Det gäller såväl de etablerade partiernas mediestrateger som de kritiskt granskande journalisterna. Hur denna hantering ter sig i det nya parlamentariska läget – och ute i flera kommuner – är för tidigt att säga. Men det är en viktig fråga för den kommande valperiodens journalistikforskning.