Blogg / Geo

Geobloggen tar upp aktuell geovetenskaplig forskning och forskningsresultat från institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik vid Södertörns högskola.

Inte en gång till

Jo faktiskt vi skall borra ett femte hål här i Landsortsdjupet. Varför då kan man ju undra? Ja för det första för att mikrobiologerna alltid behöver ett eget hål eftersom de förbrukar så mycket sediment till de prover som måste tas direkt ombord för att virus och bakterier inte skall hinna dö. För det andra är det här mycket svårare att pussla ihop de olika borrkärnorna till en komplett lagerföljd eftersom sedimentet expanderar när det kommer upp på däck. Detta sker av två orsaker, det finns jättemycket metangas från förmultnande organiska lämningar i sedimentet och det har varit utsatt för trycket av 450 meter vatten. När detta tryck försvinner expanderar sedimentet på däck, ibland så häftigt att det rent faktiskt kommer flygande ut ur platsrören som det kommit upp från havsbotten i. Detta betyder att paradoxalt nog kan en meter sediment bli en och en halv eller rent av två meter uppe på däck och av detta försöker vi pussla ihop en så ostörd lagerföljd som möjligt. Ju mer vi har att pussla med desto bättre blir så klart slutresultatet och det är därför vi tar upp fyra borrkärnor här.

Dagens bild visar hur stora delar av sedimentet ser ut här, för de flesta en nästan rinnande svart sörja, för oss ett spännande sediment. Här har också fotografen (alltså jag) försökt sig på en annorlunda fotovinkel och lite motljus så sörjan måhända gör sig bättre på bild än den skulle göra ”en face”.

018blogg

 

 

Mitt ansikte

Vi ligger kvar vid Landsortsdjupet och är nu inne på vårt fjärde borrhål här och det börjar ärligt talat bli ganska tråkigt. Jag menar hur många gånger är det spännande att se samma typ av gyttja och lera passera revy för att bli bedömd på samma sätt och vederbörligen inlagd i databasen. Forskning kan vara ganska långtråkigt och allt som jag får se är sedimentet i transparant plaströr också en halv deciliter från längst fram i provtagaren.

För övrigt har jag skickat ett e-post till Annie Lööf och bett departementet försöka snabba på ett beslut att vi skall få flytta en av våra borrpunkter 970 meter längre norrut för att undvika ett elakt grusskikt som vi riskerar att fastna med borren i på vår väg ned till den underliggande moränen. Tillståndsprocessen tar normalt ett par veckor så det är antagligen bara att hoppas på ett smärre byråkratiskt under.

Dagen bild visar ett av våra prov i sitt genomskinliga plaströr men den stora frågan är hur det kan komma sig att en röd Lamborghini speglar sig i röret. Fanns ingen sådan på däck vad jag kan minnas 😉

009

 

 

 

 

Hemlös

Har inte hänt mycket nytt idag. Vi har avslutat ett botthål när vi träffade på gruset igen som vi är oroliga att fastna i. Vi har också sänt en ansökan om att få flytta borrpunkten cirka 900 meter för att komma direkt ned i moränen och slippa gruset som där vi är nu ligger ovanpå. Hoppas att att ministeriet gör vad de kan för att snabba på processen. Vår geologiska undersökning har i alla fall lovat att vara så snabba som möjligt men det handlar om att få ett tillstånd under denna vecka annars blir det för kostsamt att komma tillbaka efter att ha borrat i södra Östersjön.

På bilden ser Ni en uggla som hängt med oss under hela dagen. Vet ärligt talat inte vad den har här ute på havet att göra men den såg allt lite hemlös och ensam ut där den satt och kikade på oss.

012_small

Så nära

I dag har vi legat i Nynäshamn för att fylla på mat- och vattenförråden samt lasta ombord en del reservdelar till borrutrustningen. Känns onekligen lite konstigt att vara så nära hemma utan att komma hem. But such is life!

Som bilden visar längtar uppenbarligen somliga hem ännu mer.

Dagens bild

I natt åter mot Landsortsdjupet för fler borrhål så det kan dessvärre bli tyst igen några dagar här i bloggen 🙁

Vilda fåglar

Nja, så vilda var de väl inte men idag har vi haft besök av en flock talgoxar
som hände runt borrtornet och vår containerkåkstad under större delen av dagen. Kändes onekligen ganska skön att se något som kommer från luften (och då inte regn) och inte från havsbotten som omväxling.
Borrmässigt harvar vi på och är i skrivandes stund nere 102 meter under havsbotten i en rödbrun lerig morän. Om man betänker att vi just nu har c. 650 meter borrsträng mellan borrdäck och borrkronan nere i havsbotten så vill man inte gärna att något skall fastna längst ned eftersom det då kommer att ta bortåt 6 timmar att plocka upp hela härligheten och få ned den igen.
För den som är så lagd kan jag berätta att vi har borrat upp nästan 45 meter varvig glacial lera med väldigt tydliga och ostördas varv som jag kunnat se. Jag var ju inte uppe hela natten utan det var det andra skiftet men de har skrivit i loggen att lera var varvig under deras pass också. Uppgiften 45 meter varvig lera kanske inte säger de flesta så mycket men det är faktiskt avsatt ett varv om året och det betyder att med den tjocklek som jag sett på varven motsvarar dessa 45 meter sådär 2200 år. Det är något för oss lervarvsräknare att bita i!

Idag har halva expeditionen klarats av och nedräkningen börjar och det verkar vara bra det om man skall döma av dagens bild. Somliga längtar uppenbarligen hem!

Ingen bild blev det nä!

Jaha, som vanligt så funkar inte den internetuppkoppling vi begåvats
med och Telia har ingen 3G täckning här ute. Märkligt att man kan e-posta från Nordpolen men inte få till en vettig uppkoppling från Östersjön. Men det är klart jag är uppväxt med uttrycket ”Lucas mannen som uppfann mörkret” vilket syftade på ett engelskt plusjordat elsystem för bilar och på den vägen verkar det fortfarande vara……suck!

Tur utan retur

Under hela föregående dygn har vi färdats från Ångermanälven till Landsortsdjupet utanför ön och fyrplatsen Landsort (ingen Internetkontakt och därav inget blogginlägg). Vattendjupet här är 450 meter och det är massor med rör som skall fogas samman bara för att nå ned till havsbotten vilket tar sin gilla tid. För en stunds sedan hade vi borrat ned 20 meter under havsbotten och sedimentet har varit en svart, sulfidstinkande ganska äcklig gyttja men alldeles nyss kom budet att efter senaste turen ned i rören kom inte hela provtagaren tillbaka och nu vidtar ett fiskande efter den saknade delen som om den inte tas bort blockerar rören nästa gång provtagaren skall ned. Misslyckas fiskandet så återstår bara att plocka upp hela borrsträngen (470 meter), rensa och sedan börja om med att gå ned till 9 meter i taget till 20 meter under havsbotten. Detta skulle uppskattningsvis ta minst 12 timmar. Tur att vi ligger lite före tidsschemat ännu så länge.

Bilden idag får bli en kvällsvy av Högakustenbron tagen när vi lämnade Ångermanälven i förgår kväll. I bland kan oskärpa skapa ganska oväntade effekter.

067_blogg

Ja, här skulle de t då varit en bild men det blir ingen eftersom den sketna Internetuppkoppling som vi begåvats med inte klarar av att ladda upp 120kB. Hur tänkte man när man trodde att 0,5 Mbit skulle räcka när alla hänger på sina laptops, paddor och telefoner. Om man till detta läggar att somliga av oss tycker att se på animerade väderleksrapporter från BBC och andra bandbredskonsumerande aktiviteter hör till livets nödvändigheter så skiter det sig. Lägg till detta att valda delar av besättningen Skypar med familjen i Tailand, tja då blir det inte mycket kvar för oss andra.

Oops, lyckades visst med bilden via privat telefon. Inte illa från mitt i Östersjön (men kritiken kvartår mot den snålhet som sätter hastighetsbegränsningen på Internetuppkopplingen).

Nedför floden

Idag har vi avslutat borrningarna i Ångermanälven och just nu väntar vi på lots som skall ta oss ut på Bottenhavet igen för c 30 timmars färd mot Landsortsdjupet, Östersjöns djupaste, 452 meter, del.

Man bör nog sammanfatta borrningarna i Ångermanälven som relativt framgångsrika eftersom vi fick upp borrkärnor med upp till 20 meter varvig lera och det var ju det som vi var ute efter.

Nu ser vi med spänning fram mot vad Östersjöns djupaste plats kan ha för spännande överraskningar att bjuda på i sina bottensediment. Vi får vet det om några dagar. Tills dess kan jag bjuda på en bild som vanligt. I detta fall utsikten från vår arbetsplats idag som i mitt tycke är helt betagande.

013_blogg

Idag blir det en liten bonus också:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/mittnytt/

Klicka på MittNytt´s 18:10 sändning och vänta 1:52 min så händer det grejor!

Längre inåt landet

Under de tidiga förmiddagstimmarna (när jag ”morgonmöte” 10.30) påbörjades borrningen av ett tredje hål på vår första borrplats i Ångermanälven. Under eftermiddagen avslutades det hålet när borrningen nått sand på c. 25 meter under älvbotten och borrutrusningen togs tillbaka ombord. Eftersom vi behöver lots för att färdas på älven blev det några timmars väntan på att han (eller om det var en hon, jag så aldrig lotsen) skulle komma ut till oss. Vid middagstid började vi färden vidare uppför älven för att just nu ligga precis uppströms Kramfors. Här har bottenplattan just firats ned till botten och arbetet med att genom att skarva på rördel för rördel komma ned till älvbotten påbörjats. Den första borrkärnan bör vara på däck inom någon timme.

Dagen höjdpunk var att få mörkt svenskt  bröd! Någon hade bunkrat på Hemköp i Härnösand och livsmedlen kom ut till oss med båt igår kväll. Det var länge sedan som Pågens mörka bondbröd smakat så gott. Det är måhända nyttigt vara tvungen att bara ha ljust, smaklöst och halvtort vitt formbröd att välja på i tre veckor. Efter det är ju vårt svenska nyttiga fullkornsbröd en riktig delikatess. Är kanske bara jag och mina finska och danska kollegor som tycker det men nu kommer det vara ”Nordic rules” ett tag framöver vad det gäller bröd!

Dagns bild visar ytterligare en av våra ”fripassagerare”, en äcklig färglös typ som dessutom går till attack när man sätter fram något föremål, typ ett jävligt vass nål (som går utmärkt att spetsa den stöddiga typen med)! Hoppas att de inte blir fler, vi har inte så många inspektionsnålar att försvara oss med 😉

001c_blogg

Sverige är fantastiskt

Under morgonen anlände vi med hjälp av lots till vår första borrplats i Ångermanälven efter en natt på Bottenhavet (utan telefonkontakt därav inget blogginlägg i går). Väl på plats etablerades det första borrhålet och nu, klockan 22.00, har vi nått ned till 24 meter under älvbotten. Lite av en besvikelse är att sedimentet nu inte längre är den varviga lera vi sökte utan en mer homogen silt. Vi kommer dock att fortsätta ned ett antal meter ytterligare för att försäkra oss om att det inte bara är ett lager av silt och att det finns mer av den varviga leran under detta lager.

Naturen här runt omkring är storslagen och mina utländska kollegor är hänförda över hur vackert det är. För några av dem är detta nog också lite exotiskt. Kanske de skulle få smaka på en lokal delikatess, typ surströmming, för att verkligen få ta del av det exotiska.

008_blogg

Fortfarande på väg

Idag och i morgon är transitdagar och inte mycket händer här ombord. De flesta är upptagna med sitt och gör inte mycket väsen av sig. Själv har jag förberett två presentationer, en om våra borrplatser i Ångermanälven och en för våra borrare om vad vi egentligen gör och varför. Den som är riktad till mina forskarkollegor är ganska enkel att sätta ihop men den som skall var anpassad för borrarna är lite knepigare. ”No problem Tom, just regard us as 10-years” som en av dem muntert utryckte deras önskan. OK, jag gör mitt bästa så får vi se hur tas emot. Själv är jag väl inte helt på tå klockan 00.30 i morgon natt men det är det kanske fler som inte är för precis som jag har hälften av dem jobba ett 12-timmars pass innan vi kör igång.

Dagen bild är återigen en karta över våra borrplatser för att påminna om hur lång det faktiskt är upp till Ångermanälven, särskilt om man startar i Kattegatt.Baltic_drillsites_blogg

 

1 2 3 4 5 7