Blogg / Geo

Geobloggen tar upp aktuell geovetenskaplig forskning och forskningsresultat från institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik vid Södertörns högskola.

Strändernas svall

Det har blivit lite si och så med uppdateringar av bloggen den senaste veckan beroende på att jag nästan helt varit utan internetkontakt. OK, fartygets internet finns men dess hastighet tillåter inte ens textuppladdningar. De få uppdateringar som jag gjort har gjorts via en vänlig mig närstående. Vi har borrat under veckan i Bornholmsbassängen och hittills haft bra väder men blåsten skall komma och vi bör vara härifrån före måndag lunch.

Om jag skall försöka sammanfatta vad vi gjort här så långt så har vi till att börja med sett alldeles för mycket sand. Men det vet Ni som läser regelbundet redan. Om jag skall försöka mig på en tolkning av all sand så kan den vara en strandsand sorterad av vågornas svall eller möjligen vinden. Under gårdagen kom det i spetsen på en borrkärna från 46 meter under havsbotten och nästan 130 meter under havsytan mycket fint laminerade (randiga) sediment av samma typ som avsätts på de syrefria bottnarna (”döda bottnar” i tidningarna) i dagens Östersjö. Eftersom det vi fann igår låg under leror från tiden när den senaste inlandsisen smälte bort och moderna, bara 10 000 år gamla, sediment så är de laminerade sediment vi fann riktigt gamla, kanske cirka 30 000 år. Hur de skall tolkas är inget som jag vill ge mig in på här och nu eftersom jag vill vara alldeles säker på att vad jag säger inte kan misstolkas. Det är så lätt hänt att tolka det som om det varit syrefritt på Östersjöns bottnar tidigare som  Thomas säger så är det ingen fara att det är det nu, det kommer att fixa sig. Bergis, efter nästa istid men vem har tid att vänta så länge?
Vi har blivit ombedda att skriva lite i expeditionens loggbok om hur vi upplevt av vara på fartyget och vad vi ser mest fram emot när vi kommer hem. Många av mina kollegor verkar se öl och vin som en helig graal på ett ganska tjatigt sätt. Andra längtar efter maträtter som de saknat. Jag förstår inget av detta, jag längtar efter min familj och den relativa tystnaden från tre barn till skillnad från konstanta ljud här ombord, både från maskiner och människor. Vad det gäller mat är det en utmärkt och varierad meny som dukas upp men det är klart om man har svårt för lite starkare kryddning som rätterna från Asien har så kanske det inte alltid har varit så lätt. Det har sannerligen inte serverats mycket mat av typen kött, sås och potatis utan mer grytor, nudel- och risblandningar. Utmärkt gott tycker jag! OK då, att få lägga upp fötterna på soffbordet och dricka en kall lager är inte helt fel och inte heller ett glas italienskt rödvin men det har uppenbarligen gått att leva utan för egen del utan att uppleva alltför stor uppoffring. Bara det faktum att snacket går på detta sätt är väl ett säkert tecken på att denna expedition börjar gå mot sitt slut. Efter ytterligare en plats i Lilla Bält på vägen mot Kiel är den över och då har vi varit på sjön i nästan åtta veckor.

Bli först att kommentera på “Strändernas svall

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *