Blogg / Geo

Geobloggen tar upp aktuell geovetenskaplig forskning och forskningsresultat från institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik vid Södertörns högskola.

Nu börjar det närma sig upplösningen

I borrkärnan från Kattegat jobbar vi oss sakta men säkert ned mot 200 meter under havsbotten där de hett efterlängtade möjliga Eem sedimenten kan finnas. Spännande att se om min gissning baserade mer på geologisk intuition (alltså gissning) än på faktiska data (nja några data fanns det faktiskt som underlag för min gissning) stämmer. Vad mina kollegor missar är att det 200 meter borrkärna som finns ovanför och som vi redan öppnat och provtagit drygt 150 meter av är minst lika spännande så de av forskarna som bett om prov var 20 cm i hela borrkärnan kommer att ha en fascinerande historia att berätta när deras analyser är klara.

När jag säger att vi öppnar och provtar borrkärnan är det faktiskt en sanning med modifikation eftersom det mest är min kollegor som får jobba med sedimentet medan jag sitter dagarna i ända och skriver rapporter och läser vad andra har skrivit. Men jag kan ju smita ifrån då och då för att titta och känna på sedimenten. Det är ju faktiskt det jag gillar bäst.

Som den egoist jag är bjuder jag idag på en bild av mig själv. Det är ett snabbt taget foto som våra engelska kollegor kallar ”mug shot”. Just den här bilden är tagen av vår IT-tjej Mary. Om jag ser lite ”mellow” så beror det säkert på att jag längtar efter lite sediment 😉

ThomasA

 

Vissa sediment är populärare än andra

Arbete med att öppna, beskriva och provta borrkärnorna fram skrider sakta men säker. Vi har faktiskt de senaste dagarna legat över de nödvändiga 60 meter per dag som fodras att vi processar för att vi skall bli färdiga i tid.

Något som är ganska kul att se är hur plötsligt ett helt gäng forskare kastar sig över några särskilda meter av en borrkärna när de ”vittrar” något spännande. Ni som följt bloggen sedan vi var ute med borrfartyget minns kanske att en av målsättningarna med expeditionen var att samla in sediment från den värmetid som var före den senaste inlandsisen. Vi brukar kalla den Eem här i norra Europa. Vi hittade inga sediment som sådär alldels uppenbar kunde knytas till den tiden. Men när jag systematisk gick igenom hur man skulle kunna tolka de preliminära analyser som gjordes ombord kunde man anta att sediment av denna ålder kan finnas i vår borrkärna från Kattegat på ett djup under havsbotten av cirka 200 meter. Detta berättade jag också i förbifarten vid någon av de presentationer som jag har hållit. Det tog några dagar men nu när den borrkärnan kommer att börja öppnas i morgon har det tagit hus i helvete. Vår Staff Scientist, Carol, har fått in massor med ändrade och nya önskemål om prover från borrkärnan under dagen. Tänk vad ett förfluget ord kan göra. Överväger faktiskt om man inte skulle sprida ryktet om att i borrkärnorna från Hanöbukten kommer det med säkerhet att finnas skelettrester från en fiskebefolkning som levde i Blekingeskärgård för sådär 12000 år sedan. Vore kul att se hur hett det skulle bli och hur många som kommer in med nya önskemål om prov från dessa, just nu, ganska svala borrkärnor.

Bildmässigt finns det egentligen inget spännande att visa så därför ytterligare en bild från sjö. Denna gång en som användes i den vad-är-det-egentligen-vi-ser-på-bilden tävling som vi hade varje dag.

DSC01540_blogg

Den här dagen var det vinnande förslaget (vem som tog bilden vet jag tyvärr inte):

”Drug squad co-chief Thomas congratulates undercover agent Graham ”coca leaf” Tullhock for his huge haul of crystal meth from the science container before going to arrest Bo” (fast egentligen är det jag, Graham och Aarno som tittar på kalksten i den understa delen av en borrkärna från Hanöbukten).

Så kul hade vi då!

Over and out!

TV-kändis igen!

Idag har arbetet med att öppna, beskriva och provta borrkärnorna fortsatt och inget särskilt spännande har hänt bortsett från att vi haft besök av ett danskt TV-team som filmat våra aktiviteter. Själv blev jag ombedd att med mikrofon monterad på tröjan och en kamera i ansiktet ge en rundvandring från entrédörren på MARUM, via kylmagasinet där borrkärnorna förvaras, verkstaden där de delas på längden och övriga arbetsstationer. Så småningom efter en 45 minuter lång monolog från min sida släppte de mig. Spelar ingen roll hur mediatränad man än är så går det inte att undvika att fundera över om man sagt något som kan missförstås. Det faktum att dessa två journalister envisades med att vi skulle snacka ”skandinaviska”, vad det nu är, gjorde definitivt inte saken lättare. Danska är inte lätt att förstå så det finns en överhängande risk att något av mina svar är ett riktigt goddag yxskaftsvar. Bara att vänta och se vad det blir av programmet som faktiskt började spelas in redan när teamet var ombord på Manisha under själva borrningarna och filmade. Finns faktisk en viss risk att de lyckas sälja programmet till svensk TV också.

Har förstått att bilder är kul så därför kommer här några ”överblivna” bilder från provtagningskryssningen.

135_blogg

Sån här svart sörja (gyttjelera på geologispråk) är ganska vanlig i de djupare delarna av Östersjön och indikerar att det inte finns något eller mycket lite syre vid havsbotten (döda bottnar på journalistsvenska). Luktar ruttna ägg (svavelväte) och älskas av mikrobiologerna.

006_blogg (2)

Så här ser en frisk och sund lera ut som avsatts av smältvattnet från inlandsisen ut (glaciallera). Luktar och smakar (!!!) ingenting. Omhuldas av typer som jag som gillar att försöka förstå hur och när den senaste inlandsisen smälte bort.

026_blogg (2)

Så här ser en sjuk gyttjelera ut som man måste ta febern på. I detta fall hade den en temperatur på 5,4° C och då kan den ju inte vara särskilt frisk eller hur?. Skämt åsido så mättes alltid temperaturen i botten av varje borrkärna som ett led i dokumentationen av sedimenten.

Febril aktivitet

Arbete med att öppna borrkärnorna rullar på och när man kikar in i labben slås man av vilken hög aktivitet det är. Jag skall förklara lite hur det hela fungerar.

Våra borrkärnor ligger nu i transparenta plaströr där varje längde är 1,5 meter. Det var precis så här som de kom från fartyget och de kapades i dessa hanterbara längder redan ombord. Det går liksom inte att hantera en 150 meter lång borrkärna på något annat sätt.

Nu delas de på längden och den ena delen är en arkivhalva som paketeras noga och går därefter in i kylmagasinet för förvaring. Den andra halvan går först till ett arbetslag som gör en noggrann beskrivning av den utifrån vad de kan se med blotta ögat. Därefter går den till nästa arbetslag som låter borrkärnan gå igenom olika utrustningar som registrerar bl. a. färg, både som röd-grön-blå (RGB) och även som det som kallas Muncell systemet vilket faktiskt är samma färgsystem som man använder i färghandeln.

Härefter går borrkärnan till slakt, d.v.s. alla som bett att få prov får det också men för att undvika total kalabalik vid provtagningsborden (det finns tre) är det särskilt arbetslag som tar ut alla prover. Nu är det inte mycket kvar av denna halv av borrkärnan men det lilla som är kvar packas nog undan och får göra arkivhalvan sällskap i kylmagasinet.

Detta är inte allt som sker här utan det försiggår så mycket mer. Alla som undersöker fossila organismer som t.ex. diatoméer (mikroskopiska kiselalger) eller foraminiferer (större kalkskaliga organismer) har fullt upp med sina analyser, geokemisterna gör sin grej (kemiska analyser) och de som undersöker hur jordens magnetfält varierat och förändrats gör sina mätningar. Eftersom alla här har ett särskilt expertområde så pågår alltså massor med olika aktiviteter.

För att bevisa att även jag då och då finns i labben så får dagens bild bli ett bevis på det. Den togs av vår kollega Ulla Röhl och hade titeln ”the Andrén at the sampling table”. Kan det bli tydligare?

Andrens in the lab

Topphemliga sediment

Efter två dagar av intensivt öppnande av kärnor är vi nu nästan klara med de två första borrkärnorna från Lilla Bält och om inget sensationellt inträffa under de kommande timmarna av kvällsskiftet så kan vi konstatera att två saker.

För det första att det som väckt störst och mest oberättigat intresse var en störning som resulterat i att en okänd mängd sediment saknas och därmed också information från en okänt lång tidssekvens. Vi brukar kalla det lagerlucka eller hiatus och gillar det inte särskilt mycket men det förkommer och har alltid naturliga enkla förklaringar. Visst, det var spektakulärt med en grå varvig glaciallera, ett tunt sandlager och ovanpå det en lång sekvens med gyttjelera. Här skulle det varit fint med en bild men se det blir det ingen för denna störning i sedimentlagerföljden bedömdes så vetenskapligt viktig att vi belades med fotopubliceringsförbud. Sick!

Vilket leder till att man för det andra kan konstatera att när forskare utan egentlig insikt i andra forskningsdiscipliner än sin egen och utan intresse att vilja lära av andra spekulerar kan det bli riktigt tokigt. Om bara de som mäter kemiska parametrar en liten stund lyssnat på de som har lokalkännedomen, i detta fall danska kollegor, de som har sedimetologiska och biostratigrafiska kunskaper skulle detta debacle om bildpubliceringen kunnat undvikas.

Nåväl det har i om inte annat det goda med sig att jag visar en förvisso ganska suddig men ändå bild på ett sträck om 24 tranor som passerade över Bremens Universitet vid lunchtid igår på väg norrut. Kändes onekligen lite konstigt eftersom vinterns första snö låg på marken här och vi hade minusgrader men trots detta så tolkar jag tranorna som ett tidigt vårtecken.

002B_blogg

Så var det dags igen och nu får vi se vad vi fått i borrkärnorna

Sedan några dagar har forskarna som var ute och borrade på Östersjön återsamlats här i Bremen tillsammans med resten av forskargruppen som skall jobba med borrkärnematerialet. Nu är vi allt som allt 32 forskare från i stort sett hela världen. Tänk att Östersjön geologiska historia kan väcka ett sådant internationellt intresse, faktiskt större än många oceanborrningar väckt på senare tid.

Idag har de första 20 metrarna av borrkärnorna från Lilla Bält öppnats, beskrivits och provtagits (provtagningen pågår för fullt fortfarande och nu är klockan 21:30). Vi jobbar i tvåskift så vi utnyttjar tiden mellan 7.30 och 22:30 optimalt och det vill till eftersom vi måste processa 60 meter borrkärna per dag, både vardagar och lördag/söndag, om vi skall hinna med allt på den månad vi kommer att tillbringa här i Bremen.

Innan själva öppnandet började så måste det till en noggrann planering om vem som skall få vilket prov från vilken borrkärna för vilka analyser så vi kan undvika onödiga överlapp. Det är något som vi jobbat med i två dagar innan hela gänget forskare kom hit. Dagens bild visar att vi bevisligen haft en mycket tydlig struktur i detta arbete (det finns för övrigt en sida till på whiteboarden som lika tydligt visar flödet av prover). Jag är mycket glad att jag inte var den som skulle skriva rent boardens information.

 

Här har det varit en bild men den har jag varit tvungen att ta bort eftersom den gav alltför mycket information om vad vi gör här i Bremen!