Förvaltningsakademin

En blogg från centrumbildningen Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola.

Nya perspektiv på korruptionsforskning behövs

Den senaste tidens nyhetsrapportering har ofta uppmärksammat problemet med korruption i Sverige. Senast var det EU-kommissionären Cecilia Malmström som i samband med att EU-kommissionen presenterade en rapport kring korruptionen i Europa lyfte frågan i ett inlägg i Göteborgs-Posten. Malmström betonade att rapporten visade att en majoritet av medborgarna i EU: s medlemsstater anser att korruptionen är ett utbrett problem samtidigt som fyra procent av medborgarna ombetts eller förväntats betala en muta det senaste året. Vad som inte förvånar är att Sverige framstår som ett av de länder med minst korruption – Sverige har legat i topp bland de stater med lägst korruption under många år enligt Transparency Internationals årliga undersökningar. Något överraskande är dock att 18 procent av svenskarna i undersökningen svarat att de känner någon som tagit emot en muta. I EU är snittet istället 12 procent, påpekar Malmström. Att korruption är ett viktigt och aktuellt problem idag för svensk och europeisk förvaltning råder det alltså inget tvivel om. Men hur skall man förstå dessa resultat och på vilket sätt hjälper det oss att förstå korruption som samhälleligt fenomen? Att många medborgare är oroliga för korruptionens utbredning är givetvis oroväckande, men frågan är huruvida dessa siffror säger något om den faktiska korruption som idag existerar.

Jag vill hävda att debatten som förs kring korruption idag har två slagsidor. För det första bedrivs mycket av forskningen kring korruption på en nivå relativt långt från den verklighet där korruption förekommer. Ofta försöker man mäta om korruptionen ökar eller minskar genom att undersöka uppfattningar hos olika länders befolkningar (t.ex. Transparency Internationals Corruption Perception Index). Detta sätt att studera korruption har dock kritiserats på senare tid och huvudkritiken handlar om att det är attityder till korruption som mäts och inte faktisk korruption. För det andra är psykologiserande förklaringar till korruption vanliga i den vardagliga debatten, där de korrupta tjänstemännens giriga personlighet och brist på moral står i fokus. Men detta ger inte någon särskilt bra förklaring till korruptionsfenomenet på ett mer allmänt plan. Alla människor kan ju vara både omoraliska och giriga beroende på vilken situation vi ställs inför.

Eftersom korruption är ett svårfångat fenomen är det förklarligt att en stor del av forskningen undviker att studera faktisk korruption. När det gäller individcentreringen i korruptionsdebatten är den inte lika enkel att förklara. Perspektiv som tar utgångspunkt i annat än attityder eller korrupta individer är därför mycket välkomna. Ett sådant är att närmare studera de organisatoriska förhållanden som råder och som de korrupta tjänstemännen verkar under. Exempelvis kan man fråga sig hur de senaste årens förvaltningsreformer med mer betoning på konkurrens, decentralisering och samverkan inverkat på sådant som tjänstemännens handlingsutrymme och deras benägenhet att verka på informella arenor (med exempelvis företrädare för näringslivet). I skriften ”Farliga förbindelser? Statens förändrade gränser och näringslivets nya möjligheter” försöker jag mig på att förstå korruption som ett fenomen som är nära knutet till just statens organisering. Genom att följa och studera ett fall av avslöjad faktisk korruption och relatera detta till ett antal organisationsreformer visar jag att ett mer förvaltningsorienterat perspektiv på korruption har mycket att erbjuda de som står undrande inför de frågor som idag väcks kring svensk och europeisk korruptionsproblematik.

Bli först att kommentera på “Nya perspektiv på korruptionsforskning behövs

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *