Förvaltningsakademin

En blogg från centrumbildningen Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola.

Kornevs, Maksims Assessment of Application of Participatory Methods for Complex Adaptive Systems in the Public Sector 2019 Doktorsavhandling, sammanläggning Abstract [sv]

Offentliga sektorns tillhandahållande av tjänster är resultatet av ett komplext adaptivt system och involverar ett stort antal intressenter från olika institutioner och organisationer. I en tid av snabba förändringar av kraven och förväntningar från offentliga sektorn förändras behövs förändringsprocesser som involverar intressenter från olika nivåer och positioner.

Participativa metoder ger möjlighet att involvera ett brett spektrum av intressenter. Även om participativa metoder visat sig framgångsrika i enstaka fall, och tillämpningar när det gäller att involvera medborgarna i myndighetsbeslut är väl beskrivna, så finns mycket litet bevis på metodens roll när det gäller yrkesverksamma.

Denna studie undersöker tillämpningen av participativa metoder för stödja förändringsprocesser i den offentliga sektorn ur ett komplext adaptivt systemperspektiv. Syftet med denna tvåstegs explorativa sekventiella blandade metodstudie med deskriptiva delar är att först kvalitativt undersöka vilka förändringsbehov i den offentliga sektorn som kan dra nytta av participativa metoder och sedan att tillämpa participativa metoder i sex experiment för att bedöma hur effektiva sådana metoder är i att stödja förändringsprocesser av komplexa adaptiva system inom den offentliga sektorn.

Fyra metoder har innefattats: participativ simulering, gamification, Q-metodik och participativ modellbyggnad. Vart och ett av fallen har poängsatts utifrån ett ramverk. Fallen har hämtats från områdena vägnät, transit och hälsovård.

Analys av experimenten påvisar flera trender. För det första visade experiment på fältnivå, där expertis och kunskap utanför en organisation krävs, en starkare demokratisering och fokus på att kartlägga mångfalden jämfört med andra nivåer. På samma sätt visar experiment på delsystemnivå mer sannolikt att fokus ligger på att nå konsensus och använda deltagare för rådgivning. För det andra har ett mönster påvisats mellan högre deltagande nivå av en metod, högre grad av fördelning mellan deltagarna och bättre resultat av en bedömning. En korrelation observerades mellan övergripande bedömning och andra applikationsparametrar: kommunikationseffektivitet, kunskap om orsaker och effekter och ledarskapsdirektiv.

Erkännandet av att den offentliga sektorn är ett komplext adaptivt system visade sig vara mer närvarande i de serviceorienterade områdena än inom infrastrukturen. Storskaliga problem på organisationsnivå eller till och med på fältnivå visade sig vara mer komplexa än problem på delsystemnivå.

Participativa metoder visade sig vara effektiva för att handlägga frågor av komplex natur. Särskilda styrkor var förmågan att tillhandahålla öppna strukturer för att tänka utanför lådan och att identifiera flaskhalsar och begränsningar i system. Möjligheten att identifiera skillnader i intressentperspektiv visar sig vara värdefull och kan samlas från ett brett spektrum av källor i och kring en deltagarmiljö.

Framgångsrika participativa metoder kräver hög kommunikationseffektivitet, användandet av retroaktiv utvärdering och måste baseras på samarbete med intressenter på hög nivå. Kostnader kan överskugga alla fördelar om problemet inte är komplext nog eller om förberedelserna inte har utförts på lämpligt sätt. Tillgång till rätt personer, stöd från organisationen och motiverade deltagare, liksom det rätta valet för nivån på deltagande visade sig vara avgörande för framgång.

Strategisk styrning bortom NPM, Göran Sundström, Statsvetenskaplig tidskrift

Vol 118 Nr 1 (2016)

In recent years, the governing model used in the Swedish public sector – Management by Results – has become a subject of debate. While the government has argued that it must be replaced with a new model that gives the professionals increased status and autonomy, others have argued that it must be maintained in order to put high demands on public employees and prevent them from getting too much power. The debate gives the impression that there are only two ways to govern a modern administration: either through output-oriented instrumental hierarchy, where superiors at various levels hold their subordinates in short leashes through detailed steering and control systems, or through professional norms, where the superiors leave the subordinates alone and put their trust in that they act professionally and in the interest of the government and the public, even “when no one is looking”. This article widens the perception of governing and argues that a dimming of Management by Results does not have to lead to a situation where the administration becomes disconnected from the outside world and is left to “run its own race”. Based on current research within the field of meta-governance, and by using empirical examples from the Swedish central government, this article shows that the government possesses – and often uses – various governing strat- egies and control instruments to ensure that the administration can retain a high degree of orientation and adaptability, even in situations where the government is unable or unwilling to express its wishes and preferences as precise and consistent as the established steering model requires of them.

Offentlig styrning,