Förvaltningsakademin

En blogg från centrumbildningen Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola.

Rapport från Kvalitetsmässan

Kvalitetsmässan i Göteborg är en arena och mötesplats för offentlig sektor med 12000 deltagare och 200 utställare. I dagarna tre mässade, minglade och möttes företrädare och anställda inom kommuner, landsting och stat inklusive diverse hangarounds. I vimlet på mässan skymtade nya och gamla ministrar, myndighetschefer, gamla höjdhoppare och tv-journalister förbi blandat med helt vanliga tjänstemän och anställda i den offentliga sektorn. I montrarna östes informationsmaterial, pennor och godis ut. Populärast i den kategorin var nog Göteborgs stads utdelning av nygräddade kanelbullar. Priser delades ut. Som Sveriges modernaste myndighet utsågs Jordbruksverket, Sveriges kvalitetskommun blev Örebro och Karlstad fick utmärkelsen som Årets IT-kommun.

Inom ramen för ett digert seminarieprogram diskuterades, debatterades och förelästes det om ett brett spektrum av frågor som på olika sätt berör verksamheterna i den offentliga sektorn.

Om man sätter upp fingret i luften och försöker känna av vilka begrepp, teman och frågor som är inne just nu – vad fångar man då?

Här kommer en provkarta på begrepp som singlat genom luften under dessa tre dagar:

Innovation, valfrihet, upphandling, kulturförändring, öppna böcker, transparens, mätning, kvalitet, revision, marknad, välfärd, processtyrning, samverkan, lean, tillit, förtroende, granskning, verksamhetsutveckling, professionalism, mål, vision, effektivitet, facilitator, värdegrund, tillsyn.

Var och en av dessa skulle naturligtvis förtjäna att utvecklas och diskuteras. Jag ska lyfta upp två begrepp som verkar vara särskilt heta, nämligen valfrihet och öppna böcker.

Valfrihet tycks ha blivit ett för givet taget begrepp som det är svårt att förhålla sig kritisk till. Alla anser att valfrihet är något bra. Det är till och med så att valfrihet nu börjar diskuteras som ett förvaltningspolitiskt värde i sig, precis som om det vore något som står på samma nivå bredvid demokrati, effektivitet och rättssäkerhet. Det är något märkligt med detta. Valfrihet hänger ju nära samman med hur man organiserar den offentliga verksamheten, och allt som oftast kopplas valfrihet ihop med kundvalssystem, LOV och konkurrensutsättning av offentlig verksamhet. Och då handlar valfrihet snarare om medel än mål för att uppnå de förvaltningspolitiska värdena. Upphöjer man valfriheten till ett mål i sig blir ju hela diskussionen om hur den offentliga verksamhetens ska organiseras oproblematiserad och -avpolitiserad.

Öppna böcker var ett annat begrepp som användes i flera sammanhang. Ofta kopplades detta ihop med transparens. Precis som valfrihetsbegreppet tycks transparens vara ett begrepp som alla anser vara bra. Men det verkar också vara så att transparensbegreppet är relativt, det vill säga man kan ha mer eller mindre öppenhet i transparensen. Och i det sammanhanget är öppna böcker den yttersta varianten av transparens. Öppna böcker innebär att verksamheten inte bara ska vara öppen för insyn i form av att man redovisar och dokumenterar vad som görs så det är lätt att granska, utan att medborgarna själva ska kunna gå in och granska redovisningsunderlagen. Alltså att alla ska kunna se kvitton från representationsresor, avtal om upphandlade tjänster och andra offentliga dokument -och i princip alla mail som skickas till och från myndigheterna. Var och en sin egen revisor av den offentliga verksamheten således.

På något sätt hänger dessa begrepp ihop. Handlar det inte om en ny syn på medborgarna som aktiva rationella individer i förhållande till den offentliga sektorn? Vi förväntas vara kunder som vet vad vi vill, har stor kapacitet och fattar rationella beslut om vem som ska få leverera tjänster till oss. Vi ska också själva granska att verksamheterna och tjänstemännen sköter sig. Den enda vi kan lita på i detta är oss själva, och absolut inte lägga något i händerna på någon annan om det så skulle vara förvaltningstjänstemän, politiker eller professionella yrkesgrupper. Och medlet vi har till vårt förfogande verkar också vara givet: mätningar, jämförelser, siffror och statistik.

Man kan också fråga sig vad som inte diskuterades så mycket på mässan. Vilka begrepp som har hamnat i skymundan eller rent av glömts bort? Det är nog ingen slump att övergripande förvaltningspolitiska frågor sällan diskuterades och inte heller begrepp som demokrati eller rättssäkerhet. Men det kanske är så att valfrihet är det nya ordet för demokrati, och transparens är den nya rättssäkerheten?